"A highlight in a predictable life" : En litteraturstudie om sällskapsdjur och äldres välbefinnande

Sammanfattning: Bakgrund: Studier har visat att äldre kan uppleva känslor av tristess och ensamhet på grund av minskat kontaktnät, vilket kan påverka deras välbefinnande och leda till ett ökat behov av naturligt vårdande. Sällskapsdjur har sedan hundratals år använts i syfte att ge en terapeutisk effekt hos människor och har visat sig medföra positiva förändringar fysiologiskt, men sällskapsdjur inom vård och äldreomsorg är omdiskuterat på grund av de hinder som kan finnas. Syfte: Syftet är att beskriva hur kontakten med sällskapsdjur kan påverka äldres välbefinnande. Metod: En litteraturstudie (Evans, 2002) med kvalitativ ansats har använts som analysmetod på tolv vetenskapliga artiklar, där teman och subteman identifierats och tolkats utifrån Erikssons vårdvetenskapliga teori om välbefinnande och naturligt vårdande. Resultat: Fem teman och nio subteman som beskriver hur äldres välbefinnande kunde påverkas av kontakten med ett sällskapsdjur identifierades. Sällskapsdjur kunde exempelvis bidra till en positiv förändring i vardagen, ge en känsla av gemenskap människor emellan samt få äldre att återskapa gamla minnen. Slutsatser: Kontakten med ett sällskapsdjur kan få äldre att uppleva välbefinnande och bidra till naturligt vårdande. De hinder som finns till att införa sällskapsdjur inom vård och omsorg bör ses i relation till den positiva effekt sällskapsdjur kan ha på individens välbefinnande.