Sjukgymnastiska behandlingsmetoder vid lateral epicondylit: en enkätstudie

Sammanfattning: Ända sedan 1800-talet har ”tennisarmbåge” eller lateral epicondylit som vi
säger inom sjukvården idag varit ett begrepp. Etiologin är okänd, men det
är troligt att det uppkommer genom överbelastning av det gemensamma
muskelfästet för handledens extensorer som benämns den laterala epikondylen.
Prevalensen i befolkningen är 1-3% dock något högre 19% hos män mellan 40-50
år. Det är vanligt med kombinationsbehandlingar för lateral epikondylit men
det råder oenighet om vilken metod eller kombination som ger den bästa
effekten.

Syftet med denna studie var att kartlägga vilka metoder som sjukgymnaster
inom primärvården i Norrbottens län använder vid behandling av lateral
epikondylit samt om sjukgymnasterna anser att behandlingsmetoderna bygger på
vetenskaplig evidens. Metoden var en enkätstudie riktad till samtliga
sjukgymnaster inom primärvården i Norrbottens län.

Resultat som framkommit av studien var att akupunktur, ergonomisk
rådgivning, töjning samt råd och regim var de mest frekventa
behandlingsmetoderna. Akupunktur tillsammans med olika behandlingsmetoder
var den vanligast förekommande kombinationsbehandlingen. Inte fullt
hälften, 48% av sjukgymnasterna, anger att de känner till vetenskaplig
evidens för de behandlingsmetoder de använder sig av. Det finns idag ingen
metod som på egen hand kan göra alla med lateral epikondylit symptomfria
och så kommer det nog att förbli så länge etiologin är okänd.