Social inkludering – en förutsättning för barns utveckling och lärande. : En kvalitativ studie om pedagogers uppfattningar om barns olika förutsättningar till socialt samspel och inkludering i förskolan.

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers uppfattningar om social inkludering, samt vilken kunskap pedagoger har om vikten av tidiga insatser när barn uppvisar svårigheter i samspelet med andra. Med detta vill vi bidra med mer kunskap om hur pedagoger kan stötta barn med samspelssvårigheter och vad den sociala samvaron betyder för barns utveckling och lärande i förskolan. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där inkludering i den sociala gemenskapen utgör den centrala frågan. Vi redovisar för vad tidigare forskning visar om hur barn utvecklas och lär genom den sociala samvaron på förskolan. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ metod, där semistrukturerade intervjuer gjordes med fem verksamma pedagoger i förskolan. Fokus i studien var pedagogernas syn på social inkludering och vad som påverkar hur pedagoger kan ge barnen stöd. Genom att analysera det uppsamlade materialet kunde vi se likheter och skillnader i pedagogernas synsätt. Vi kunde se att pedagogerna hade samma vision av begreppet inkludering, men att olika faktorer påverkar i vilken mån pedagogerna når upp till denna vision. I diskussionen tar vi upp vad den tidigare forskningen säger om den sociala gemenskapen och vad leken har för betydelse för barns lärande. Vi kopplar detta till de förutsättningar och hinder för social inkludering som de intervjuade pedagogerna ger uttryck för. Slutsatsen blir att det krävs mer kompetens och resurser för arbetet med inkludering. Studien visar även att inkludering kan vara ett dilemma, att anpassningar för vissa barn kan betyda begränsningar för andra, går det verkligen att uppnå en förskola för alla?