I yttrandefrihetens gränsland : Om gränsdragningen mellan yttrandefrihet och marknadsföring

Sammanfattning: Yttrandefriheten skyddar rätten till ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. Utgångspunkten är att även näringsidkare har yttrandefrihet. Näringsidkare omfattas emellertid även av marknadsföringslagar som begränsar deras yttrande­frihet. En gränsdragning behöver därför göras mellan näringsidkares skyddsvärda yttranden och de yttranden som omfattas av marknadsföringslagarna. Det är denna gräns­dragning som undersöks i uppsatsen.   Yttrandefriheten skyddas i första hand av TF och YGL. Yttranden som inte uppfyller formkraven i TF eller YGL, exempelvis yttranden på sociala medier, omfattas av yttrandefriheten i 2:1 RF. Gränsdragningen mellan yttrandefrihet och marknadsföring är emellertid densamma oavsett om yttrandet sker i medium som omfattas av TF, YGL eller RF. Yttranden omfattas av marknadsföringslagarna om de är av utpräglat kommersiell natur. Ett yttrande är av utpräglat kommersiell natur om det vidtas i kommersiell verksamhet, har ett kommersiellt syfte och har rent kommersiella förhållanden till föremål. Näringsidkare vidtar alltid yttranden i kommersiell verksamhet. Bedömningen av om yttrandet har ett kommersiellt syfte tar till stor del sikte på om näringsidkarens produkt pekas ut i yttrandet. Det är även av intresse om yttrandet resulterat i en efterföljande debatt, då detta kan tyda på att yttrandet är opinionsbildande. Slutligen är frågan om vad som har rent kommersiella förhållanden till föremål främst relevant när näringsidkare talar illa om konkurrenter utan att nämna den egna näringsverksamheten eller tjänster som tillhandahålls i denna.   Uppsatsen landar i slutsatsen att bedömningen av yttranden alltid kommer innehålla ett skönsmässigt moment, men att rättsläget ändå framstår som någorlunda klarlagt. De mindre oklarheter som ändå kvarstår som exempelvis hur tydligt en vara måste pekas ut i en framställning för att den ska ha ett kommersiellt syfte, kan inte klargöras ytterligare genom förtydligande domstolspraxis. Frågorna måste besvaras genom en bedömning i det enskilda fallet.