Barn, föräldrar och våld i LVU- och vårdnadsmål

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen var att undersöka hur barns bästa förstås och bedöms i förhållande till uppgifter om föräldrars våldsutövande och våldsutsatthet av domstolar i LVU-mål respektive vårdnadsmål. I uppsatsen söktes svar på frågeställningar gällande hur domstolen beskrev och kontextualiserade våldet, hur barns behov och vilja behandlades samt hur föräldrars omsorgsförmåga bedömdes. Uppsatsen hade en kvalitativ ansats och byggde på 8 LVU-domar och 10 vårdnadsdomar från åren 2010 till 2013.  Teoretiska perspektiv hämtades från den barndomssociologiska forskningen, där barndom och ”vuxenhet” betraktas som sociala kategoriseringar vilka skapas i relation till varandra. Resultaten visade att i de fall där det förekom uppgifter om att barnet utsatts för våld från en förälder förstod och bedömde domstolen detta som en brist i föräldraskapet, både i LVU-mål och vårdnadsmål. I fall där det förekom uppgifter om våld mot en förälder fanns skiftande förståelser och bedömningar. I LVU-domarna kunde våldet lyftas fram som en risk för barnet, utan att den våldsutövande förälderns omsorgsförmåga diskuterades. I vårdnadsdomar med uppgifter om våld mot en förälder framkom en avsaknad av delaktighet för barnets del. Vad våldsutövandet kunde innebära i förhållande till den våldsutövande förälderns omsorgsförmåga diskuterades inte alltid av domstolen. Det framkom att beslut om ensam vårdnad inte grundades på uppgifter om våld mot en förälder utan på andra uppgifter, exempelvis alkoholmissbruk eller samarbetssvårigheter. Beslut om gemensam vårdnad förekom i fall där barnet berättat om att pappan utövat våld mot mamman/partner och i fall där fadern var dömd för brott mot modern.