Lagen om straff för terroristbrott - ett hot mot rättssäkerheten?

Sammanfattning: I den här uppsatsen har jag tittat närmare på lagen om straff för terroristbrott och om den är ett hot mot rättssäkerheten. Lagen kom till som en följd av EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism. Rambeslut är en typ av rättsakt som används inom EU:s tredje pelare. De rör alltid tillnärmning av medlemsstaternas lagar och beslut om rambeslut fattas enhälligt av rådet. I Sverige krävs det att riksdagen godkänner ett förslag till rambeslut innan vi kan rösta ja till det i rådet. Riksdagen har dock inte något förslag till lagstiftning som rambeslutet kommer att kräva och godkännandet har ofta inte föregåtts av remissbehandling. Förslag till lagstiftning läggs istället fram när rambeslutet redan röstats igenom i rådet, vilket ger en mycket begränsad rörelsefrihet i lagstiftningsarbetet. Användandet av rambeslut har därför kritiserats. Rambeslutet om bekämpande av terrorism är den första internationella överenskommelsen som innehåller en definition av terroristbrott. I inledningen till rambeslutet sägs att inget däri ska tolkas som att syftet vore att begränsa eller hindra de grundläggande rättigheterna eller friheterna och det sägs i artikel 6 att Europakonventionen ska respekteras. Rambeslutet har dock kritiserats för att definitionen av terrorism är oklar och att alla som begår olagligheter i samhällsomstörtande syfte kan komma att straffas som terrorister, även grupper som stenkastande demonstranter. Rambeslutet implementerades alltså i Sverige genom lagen om straff för terroristbrott. Lagen har en annorlunda utformning där avgörande betydelse läggs vid de subjektiva och objektiva rekvisiten, d.v.s. gärningsmannens avsikt och faran som brottet kan medföra. Ett tjugotal redan kriminaliserade gärningar, såsom mord, mordbrand och sabotage, ska straffas som terroristbrott om avsikten med gärningen har varit att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp, att otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd eller att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation. Dessutom måste gärningen allvarligt ha kunnat skada en stat eller en mellanstatlig organisation. Faran måste dock inte ha realiserats utan det är tillräckligt att den typiskt sett kan skada en stat eller mellanstatlig organisation. Avsikten måste inte heller ha uppnåtts utan det är tillräckligt att den varit direkt åsyftad av gärningsmannen. Straffskalan för terroristbrott är fängelse i fyra år till livstid och i mindre grova fall två till sex år. Lagen har kritiserats för att gränsdragningen mellan terroristbrott och andra former av kriminalitet inte är tydlig nog, p.g.a. de objektiva och subjektiva rekvisitens oklara utformning. Kritikerna menar att lagen inte möter rättssäkerhetskrav som legalitet och förutsebarhet. Även jag anser att förutsebarheten blir lidande i och med lagen om straff för terroristbrott. Det är oklart vad det kriminaliserade området omfattar eftersom de objektiva och subjektiva rekvisiten inte är tillräckligt tydligt utformade. Formuleringarna lämnar för stort utrymme för tolkning och godtycke och förarbetena ger inte heller vägledning i önskad grad. Jag ifrågasätter även att vissa handlingar kan komma att bestraffas enligt en mycket hårdare straffskala, trots att det inte krävs att de objektiva och subjektiva rekvisiten har realiserats i verkligheten. Lagen lever därför enligt mig inte upp till rättssäkerhetskrav som förutsebarhet och principen om att lika fall ska behandlas lika. I slutändan är det dock domstolarna som kommer att bestämma hur tillämpningen av lagen ska se ut. Det finns hittills endast tre avgöranden där åtal väckts enligt lagen om straff för terroristbrott. Jag anser att de lagakraftvunna domarna som dessa mål resulterat i har varit korrekta och det inger hopp inför framtida tillämpning. Om domstolarna följer de uttalanden som har gjorts om lagens tillämpningsområde och intar en restriktiv hållning kan lagen komma att bli ett viktigt verktyg för att bestraffa den allvarliga brottslighet som terrorism utgör.