Inhalationssedering på CIVA : en retrospektiv beskrivning

Sammanfattning: Bakgrund: Patienter som ventilatorvårdas på intensivvårdsavdelning behöver ofta någon form av lätt sömn (sedering) för att tolerera endotrachealtuben och ventilatorbehandling. De traditionella intravenösa läkemedel som ges har lång halveringstid och det är stor risk för kvardröjande effekter. Syfte: Denna pilotstudie syftar till att studera sederingsdjupet enligt MAAS hos de patienter som blivit sederade med inhalationsgas, kontrollera vakenhetsgraden enligt GCS hos dessa patienter efter avslutad sedering, samt beskriva vilka patientgrupperna är som fått inhalationssedering. Metod: Journalgranskning där resultatet har analyserats och kategoriserats, därefter har en sambandsanalys gjorts. Resultat: I resultatet identifierades 3 patientkategorier som fått isofluransedering: patienter med hotad luftväg som förväntats behöva kort sederingstid och snabb väckning, patienter som var svåra att sedera optimalt med intravenös metod samt patienter med organsvikt där risk för ackumulation och/ eller förlängd elimination av läkemedel förelåg. Något samband mellan MAAS 12 timmar före extubation och GCS- värde efter väckning hos de 14 patienter som ingick i studien har inte kunna styrkas. Konklusion: Inhalationssedering med isofluran förefaller vara en effektiv sederingsmetod när en lättstyrd sederingssituation med möjlighet till snabb väckning prioriteras, samt när man strävar efter att patienten ska uppnå 14-15 i GCS- värde så snart som möjligt efter väckning och extubation.