Kronvittnesinstititet : - ett effektivt system mot organiserad brottslighet eller ett hot mot rättssäkerheten?

Sammanfattning: Den organiserade brottsligheten är idag ett växande problem. Brott som hänförs till organisationer har kraftigt ökat under det senaste decenniet och som resulterat i en ökad våldsanvändning runt om i landet, främst inom de socialt utsatta områden. Den ökade organiserade brottsligheten skapar en samhällelig oro som resulterar i att Sveriges myndigheter får minskad legitimitet. För att få bukt på den organiserade brottsligheten krävs metoder som inte tillämpas idag. Flertalet länder i Europa har öppnat upp för att medge strafflindring till kronvittnen för att effektivisera landets brottsbekämpning. I Danmark infördes ett kronvittnesinstitutet som ett resultat av en prejudicerande dom från 1998. Det danska kronvittnesinstitutet har haft en betydande roll i den framgång de brottsbekämpande myndigheterna haft i sitt arbete mot organiserad brottslighet. Att komma åt den organiserade brottsligheten får anses utgöra det starkaste argumentet som talar för att implementera ett kronvittnesinstitut. I samband med upptrappningen av den organiserade brottsligheten ökar efterfrågan om ett kronvittnesinstitut. Vad som definierar ett kronvittne är att en gärningsman, som samverkar med brottsbekämpande myndigheter om någon annan gärningsmans brottslighet, medges strafflindring. Kronvittnesinstitutet, som redan under 1980-talet var ett aktuellt ämne, diskuteras fortfarande flitigt. Idag är frågan om ett kronvittnesinstitut bör implementeras i svensk rätt en aktuell fråga på den politiska dagordningen. I dagsläget tillämpas inte strafflindring för kronvittnen, istället tillämpas strafflindring vid medverkan av den egna brottsligheten som stipuleras i 29 kap. 5 § Brottsbalk (1962:700). I bestämmelsen stadgas de billighetsskäl som hänförs till gärningsmannens person och som kan föranleda strafflindring. Diskussionen om kronvittnen präglas av såväl för- som motargument. Då tankar bakom kronvittnesinstitutet är effektivitetsmässiga, löper det stor risk att det sker på bekostnad av den enskildes rättssäkerhet. Det är vedertaget att ett effektivt förfarande ofta brister i kvalité och att ett rättssäkert förfarande ofta har en avsaknad av effektivitet. Argument som ett effektivare brottsbekämpande och ett mer humant rättsväsende ställs emot argument som rättssäkerhetsförluster och omfattande risker för felaktiga utpekanden och bristfällig bevisvärdering. Det svenska rättssystemet innefattar principer som spelar en avgörande roll för att den enskildes rättssäkerhet upprätthålls, bland annat legalitetsprincipen och rätten till en rättvis rättegång. För att det skall vara möjligt att implementera ett system som tillämpar kronvittnen, får det inte ske på bekostnad av de rättsliga principerna. Uppsatsen landar sammantaget i att NJA 2009 s. 599 redan kan ha öppnat upp för ett kronvittnesinstitut genom att medge strafflindring för ett kronvittne på andra grunder än de samhälleliga effektivitetsintressen som är grundtanken bakom kronvittnessystemet. Genom att medge strafflindring för allvarliga hot om repressalier med stöd av billighetsskälen i 29 kap. 5 § p. 9 BrB, torde det finnas möjlighet för rätten att medge strafflindring för kronvittnen i undantagsfall. Med det sagt innebär det inte att ett kronvittnesinstitut bör implementeras i svensk lagstiftning. Det råder fortfarande stor oklarhet i om ett sådant system kommer att bidra till effektivitetsvinster och om effektivitetsvinster kan motiveras genom att inskränka på rättssäkerheten. För det fall det inte är möjligt att i ett effektivare utredningsarbete kvalitetssäkra rättssäkerheten, torde ett kronvittnesinstitut inte implementeras. Mot bakgrund av den utredning regeringen tillsatt i år, är vi av uppfattningen att utredningens resultat kommer spela en betydande roll i om ett kronvittnesinstitut kommer att tillämpas i svensk rätt.