Folkdomstolen på sociala medier - Rättsliga konsekvenser av utpekanden av sexualbrottslingar

Sammanfattning: Under hösten 2017 spreds hashtaggen #metoo som en lavin på sociala medier. Upprinnelsen till hashtaggen var ett utpekande av en filmproducent som avslöjades ha utsatt flertalet kvinnor inom den amerikanska filmbranschen för sexuella övergrepp. I samband med avslöjandet uppmanade en amerikansk skådespelerska sina kvinnliga kollegor att offentliggöra sina erfarenheter av sexuella övergrepp under hashtaggen me too. Hashtaggen användes för första gången redan år 2006, då för att uppmärksamma sexuellt våld mot rasifierade svarta kvinnor. Hastaggen fick dock sitt stora genombrott under slutet av 2017. Me too-rörelsen syftar till att uppmärksamma sexuellt våld mot kvinnor. Hashtaggen tillåter kvinnor att tala ut och frigöra sig från skam och skuld till följd av ett sexuellt övergrepp. I Sverige blev me too-rörelsen startskottet för ett omfattande upprop, både bland enskilda och hela branscher. Syftet med en publicering under #metoo var att dela med sig av sina erfarenheter och på så sätt visa sitt stöd för rörelsen. Vissa personer publicerade även berättelser där de namngav sina förövare. Att sprida direkta namngivanden av förövare eller antydningar om förövarens identitet kan utgöra förtal enligt svensk lag. Utpekanden av detta slag blev något av en trend under slutet av 2017. Att frigörande utpekanden av sina förövare kan leda till straffansvar var ett bakslag för me too-rörelsen. Den första domen avseende ett utpekande under #metoo kom i början av 2018. En kvinna dömdes för förtal efter att ha namngivit sin förövare i ett facebookinlägg. Internet innebär positiva förändringar för yttrandefriheten. Det är numera möjligt för vem som helst att publicera information om vad som helst. Informationen kan få oändlig spridning och mycket av informationen finns kvar på internet under en oöverskådlig tid. Sverige är ett mycket digitaliserat land; nästan alla har tillgång till internet. Trots en utbredd internetanvändning finns det många missuppfattningar vad man får skriva på internet. Många ser internet som en ansvarsfri zon där vanliga uppförandekoder inte gäller. Källkritik tas inte lika seriöst på internet som i verkliga världen. Därutöver är internet en plats där alla kan hitta och omge sig av likasinnade. Sociala medier är därför ett effektivt verktyg för politisk och social mobilisering. Frågan om sexualbrottslingars rätt till personlig integritet har blivit en del av samhällsdebatten det senaste året. Lagen är tydlig med att även sexualbrottslingar har rätt till skydd för kränkande uppgifter, även om uppgiften är sann. Det finns mycket som tyder på att samhällets syn på sexualbrottslingars rätt till personlig integritet inte stämmer överens med lagstiftarens. Balansen mellan yttrandefrihet och personlig integritet är inte orubblig. Skiftningar i samhället kan leda till att synen på utpekanden av sexualbrottslingar blir allt mer accepterad. Ett tecken på detta syns i den tidigare nämnda domen mot kvinnan som publicerade ett utpekande på Facebook. Kvinnan blev dömd för förtal, men tingsrätten bedömde att me too-rörelsen var en förmildrande omständighet och kvinnan fick betala det lägsta antalet dagsböter. På grund av internet har virala kampanjer, såsom #metoo, kunnat spridas över hela världen. Men öppenhet skapar även sårbarhet, särskilt för den personliga integriteten. Utpekanden och namngivanden av icke dömda förövare under me too-röresen har blivit utsatt för kritik. Kritiker menade att sådana utpekanden skapar en folkdomstol på sociala medier, där ingen går säker. En folkdomstol på sociala medier innebär att utpekanden och liknande beteenden leder till att personer blir dömda av samhället innan gärningen har genomgått en rättslig prövning. En dom från folkdomstolen kan få förödande konsekvenser för den som blir utpekad. Folkdomstolen tar nämligen inte hänsyn till rätten till en rättvis rättegång och det finns ingen möjlighet att överklaga. Folkdomstolen och utpekanden av icke dömda sexualbrottslingar på sociala medier strider även mot oskuldspresumtionen, som stadgar att var och en har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts.