“Ibland tror jag att de tänker att... att det kanske bara är pengar” En studie om socialsekreterares upplevelser kring yrkesstatus och karriärmöjligheter inom Ekonomiskt bistånd

Sammanfattning: Studiens syfte var att undersöka hur socialsekreterare som arbetar inom Ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd upplever sin yrkesstatus och vilka karriärmöjligheter de ser inom enheten. Fem socialsekreterare berättade i kvalitativa halvstrukturerade intervjuer om hur de upplever yrkesstatusen inom och utanför den egna organisationen, samt karriärmöjligheter inom enheten. De frågeställningar som låg till grund för studien var: - Hur upplever socialsekreterarna att yrkesstatusen på Ekonomiskt bistånd uppfattas inom den egna organisationen? - Hur upplever socialsekreterarna att yrkesstatusen på Ekonomiskt bistånd uppfattas av samarbetspartners? - Vilka karriärmöjligheter ser socialsekreterarna inom Ekonomiskt bistånd? Analysen utgick från tidigare forskning inom området samt från två teoretiska perspektiv; Jane E. Dutton, Janet M. Dukerich och Celia V. Harquails organisationsteori som utifrån specifika antaganden förklarar på vilka sätt en anställd identifierar sig med den organisation den tillhör. Det empiriska materialet analyserades även utifrån teorier inom handlingsutrymme, och utgick från begrepp av Michael Lipsky, Yeheskel Hasenfeld och Hans Lindgren. Resultatet presenterades under tre teman som följde de valda frågeställningarna och som åtföljdes av underteman. Under första temat framkom att socialsekreterarna upplevde att handläggare inom andra enheter i organisationen värderade deras yrkesstatus lågt, och att det rådde en avsaknad av respekt för socialsekreterarnas arbetsuppgifter. Socialsekreterarna upplevde att det fanns en brist på kunskap om vilka arbetsuppgifter som utförs av dem. I det andra temat framkom att yrkesstatusen upplevdes som relativt jämlik i kontakten med utomstående samarbetspartners med undantag för enstaka läkare. I analysens tredje tema fram- kom att organisationens åtstramning av socialsekreterarnas delegation och handlingsutrymme inte överensstämde med socialsekreterarnas människosyn, och resulterade i att socialsekreterarna inte såg någon framtid inom enheten. De hade inte för avsikt att lämna organisationen på grund av en önskan efter högre status på det personliga planet utan på grund av vilka konsekvenser den låga statusen medför i det dagliga arbetet såsom ofördelaktig resursfördelning inom den egna organisationen.