Strandskyddsdispens: Ianspråkstagen eller icke ianspråkstagen, det är frågan?

Sammanfattning: Examensarbetet syftar till att undersöka möjligheten till dispens från strandskyddet enligt MB 7:18 c 1 p. Examensarbetet syftar även till att försöka förtydliga de begrepp som används kring dispensbesluten för MB 7:18 c 1 p. Arbetet beskriver bakgrunden till strandskyddet och den lagförändring som skedde 2009. Lagen hade stora brister kring bland annat tillämpning. Risken med bristerna var att strandskyddet med tiden skulle komma att urholkas. Detta hade i sin tur kunnat leda till att fler stränder tas i anspråk inom attraktiva kustområden. På grund av detta gjordes stora förändringar. Man gjorde kommunerna till första instans för prövningen och gav länsstyrelsen en roll som bevakare av statens intressen genom att ge dem ansvaret för överprövningen. För att göra dispensbesluten enklare att tolka och mer enhetliga förtydligades lagen med tydligt definierade möjligheter att ge dispens utifrån särskilda skäl. Examensarbetet granskar ett av dessa särskilda skäl: MB 7:18 c 1 p som anger att dispens får lämnas om dispensområdet redan har tagits i anspråk på ett sådant sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Genom att granska lagtext, förarbeten, rättsfall, doktrin, offentliga tryck från myndigheter och avhandlingar har en studie av rättsläget gjorts. Med hjälp av informationen från nämnda källor gjordes sedan en sammanställning kring förbjudna åtgärder och tillämpningen av dispensmöjligheten i MB 7:18 c 1 p. Under arbetet med sammanställningen framträdde problematiken kring att de begrepp som används saknar definitioner. En kontroll visade på att åtta olika begrepp används vid dispensbeslut för att avgöra om ett område är ianspråkstaget. Då begreppen är odefinierade och används olika i rättsfallen blir materialet svårtolkat. Detta ledde till en ansats i att skapa tydligare ramar och definitioner kring begreppen. Arbetet kommer slutligen fram till att strandskyddsfrågorna är fortsatt komplexa. Tydligare definitioner och ramverk kring hanteringen av frågor hade dock kunnat göra det enklare för både handläggare och privatpersoner att förstå hur lagen ska tillämpas.