"Om inte jag är i hallen, vem är jag då?" : En kvalitativ studie om före detta elithandbollsspelares upplevelser av karriärövergångar och dubbla karriärer

Detta är en Kandidat-uppsats från Karlstads universitet/Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap (from 2013)

Sammanfattning: Att som elitidrottare gå från ett liv där man i stort sett ägnat varje dag åt sin idrott och i bästa fall kunnat livnära sig på den till att det en dag tar slut innebär en stor omställning för de flesta idrottare. I tidigare studier beskrivs omställningen vid karriärövergången som något av det svåraste idrottare varit med om. Detta kan ha sin grund i att de flesta elitidrottare starkt kopplar sig till sin idrott och när det blir dags att avsluta idrottskarriären kan därför flera komplikationer uppstå. Hur karriärövergången upplevs kan bero på vilket sätt karriären avslutades, om avslutet skedde frivilligt eller ofrivilligt, om idrottaren hade så kallade dubbla karriärer och hur stark den egna idrottsidentiteten är. Syftet med studien var att undersöka före detta elithandbollsspelares upplevelser av karriärövergångar och dubbla karriärer. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex stycken före detta elithandbollsspelare som alla varit aktiva på landslagsnivå och vars karriärer på elitnivå pågått mellan 7 och 24 år. En semistrukturerad intervjuguide konstruerades och samtliga intervjuer spelades in, transkriberades och analyserades. Huvudresultaten i studien visade att de handbollsspelare vars karriärer avslutades frivilligt hanterade karriärövergången bättre än de handbollsspelare vars karriärer avslutades ofrivilligt. Utöver hur karriären avslutades sågs de mest betydelsefulla framgångsfaktorerna för en så naturlig övergång som möjligt i form av dubbla karriärer, copingresurser i form av socialt stöd och övergången från spelare till tränare. Vidare kan det diskuteras kring frånvaron av de idrottspsykologiska resurserna för handbollsspelare både under karriären och vid övergången från en elitidrottskarriär till en yrkeskarriär. Ett idrottspsykologiskt stöd i form av till exempel en mental coach hade troligtvis hjälpt många spelare att hantera motgångar under karriären, karriäravslutet samt karriärövergången bättre. Att börja med detta i ett tidigt skede skulle troligtvis bidra till att fler handbollsspelare stannar kvar inom idrotten i en längre utsträckning, vilket kan ses som en fördel för handbollens framväxt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)