Distriktssköterskans erfarenheter av att ge symtomlindring till den äldre patienten vid palliativ vård i livets slutskede i ordinärt boende - en kvalitativ intervjustudie.

Sammanfattning: I Sverige ökar andelen äldre som är i behov av vård i livets slutskede i det egna hemmet. Multisjuklighet och livshotande diagnoser kan försvåra dödsprocessen, vilket i sin tur förutsätter att distriktssköterskan besitter förmågan att skyndsamt identifiera besvärande symtom och åtgärda dem. Den palliativa vården förespråkar ett holistiskt perspektiv där patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov tillgodoses. Studiens syfte var att belysa distriktssköterskans erfarenheter av att ge symtomlindring till den äldre patienten vid palliativ vård i livets slutskede i det ordinära boendet. En kvalitativ, induktiv ansats har använts i denna studie. Åtta individuella intervjuer har genomförts med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Analysen av data gjordes med hjälp av innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman. Analysen resulterade i tre kategorier praktiska insatser, holistiskt förhållningsätt och kommunikation i teamet. En stor del av distriktssköterskornas arbete i den palliativa vården utgjordes av praktiska göromål såsom symtomskattning och symtomlindring. Anhöriga lyftes fram som en tillgång vid den palliativa vården, trots att hinder ibland uppkom. Att ha helhetsperspektivet och utgå ifrån patientens behov styrde den palliativa vården i rätt riktning. En etablerad kommunikation var en central del för ett fungerande teamarbete. Symtomlindring i hemmet vid livets slutskede kräver en samstämmighet mellan patienten, de olika yrkesprofessionerna och anhöriga för att kunna bedriva en holistisk palliativ vård. lätt läkartillgänglighet, kunskap och erfarenhet samt användandet av validerade symtomskattningsinstrumenten vara avgörande för att tillgodose optimal symtomlindring. En väl utvecklad palliativ vård kan öka välbefinnande och livskvalité hos patienten vilket kan stärka känslan av sammanhang.