Intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av tidig mobilisering av intensivvårdspatienter

Sammanfattning: Bakgrund: Tidig mobilisering inom intensivvården har visat sig förebygga komplikationer och minska antalet vårddygn för patienterna. Genom att identifiera svårigheter och möjligheter med den tidiga mobiliseringen kan intensivvårdssjuksköterskor förbättra sitt arbete kring detta.Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av svårigheter och möjligheter i samband med tidig mobilisering av intensivvårdspatienter.Metod: Studien genomfördes med en beskrivande design och kvalitativ ansats. Tio informanter intervjuades från två sjukhus i Mellansverige med hjälp av semistrukturerade intervjuer under våren 2022. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Huvudresultat: Det framkom fyra huvudkategorier: Upplevelsen av patientrelaterade förutsättningar för tidig mobilisering, Upplevelsen av vårdteamets betydelse för tidig mobilisering, Upplevelsen av omvårdnadsåtgärderna för tidig mobilisering, Upplevelsen av strukturella förutsättningar för tidig mobilisering. Samarbetet i vårdteamet, rutiner, protokoll, tid, kunskap, erfarenhet och bemanning ansågs påverka den tidiga mobiliseringen. Även patientens hälsotillstånd, den medicintekniska utrustningen samt vårdsalarna hade inverkan på mobiliseringen.Slutsats: Tidig mobilisering anses vara en viktig del i omvårdnaden av intensivvårdspatienter. Kommunikationen och samarbetet i vårdteamet har betydelse för den tidiga mobiliseringen. Att skapa tydliga rutiner samt att fysioterapeuterna är tillgängliga även på kvällar och helger anses leda till bättre förutsättningar för tidig mobilisering. Utbildning och att få ta del av ny forskning kan ge mer förståelse och en positiv förändring av inställningen till tidig mobilisering. En interventionsstudie kan vara intressant att genomföra för att se om patienterna mobiliseras i en större utsträckning.