"When POP sucks the tits of ART" : Warhol och Gaga - mötet mellan konsten och populärkulturen

Sammanfattning: I uppsatsen undersöks utbytet mellan populärkultur och konst genom en jämförande analys av Andy Warhols Marilyn Diptych från 1962 och en stillbild från Lady Gagas musikvideo Telephone från 2010, i vilken hon refererar till Warhol. Lady Gaga har flera gånger refererat till konstvärlden genom kostym och sceniskt uttryck vilket hos mig väckte associationer kring hur Andy Warhol och popkonstnärerna influerades av populärkulturen. Warhols användning av populärkulturens bilder är idag välkänd som ett sätt att bryta mot konstvärldens normer. Detta utbyte undersöks och diskuteras i relation till hur Lawrence Alloway, John A. Walker och Richard Hamilton definierar populärkultur, massmedia och popkonst. De visar på en upplösning mellan populärkultur och konst som olika kategorier, något som Theodor Adorno och Clement Greenberg vänder sig emot. Popkonsten skulle dock kunna uppfattas som populärkultur efter de definitioner jag använt då Warhol idag både brukas filitigt av populärkultur och massmedia, samtidigt som konstvärlden också använder honom för att tilltala en masspublik. Jag vill mena att Andy Warhols konstproduktion och skapandet av Lady Gagas image grundas i olika typer av konstnärligt arbete, men att bådas verksamhet genom massproduktion sprids som populärkultur. Lady Gaga verkar framgångsrikt genom masskommunikation och hon är idag välkänd inom populärkulturella sammanhang. Genom vad som kan tyckas vara absurd styling utmanar hon den populärkulturella normen kring skönhet, en norm som skapades med bland andra Marilyn Monroe. Reproduktioner av Andy Warhols bilder med Marilyn Monroe som motiv har idag fått enorm spridning och stor popularitet. Populariteten för Warhols bild av Marilyn och Lady Gagas refererande till den kan förstås genom Jean Baudrillards teorier om hyperrealism och simulacra. Lady Gaga stylad som Warhols Marilyn blir ett tydligt exempel på simulacra då hon framstår som en kopia utan original. Detta eftersom Warhols Marilyn är ett eget orignal, frikopplat från det fotografi av Marilyn Monroe som han från början utgick från. Warhol använder sig av ett välkänt ansikte från populärkulturen, ett ansikte som sedan influerar Lady Gaga. Influensen kommer dock inte från Marilyn Monroes ansikte, utan Warhols version av Marilyn. Lady Gaga använder sig heller inte av själva bilden, utan refererar endast till den genom sin styling. Någon anslutning till verkligheten finns inte. Referenserna mellan konstvärlden och populärkulturen sprids som ringar på vattnet, och den mittersta utgångspunkten blir allt svagare.