Ensamkommande barns integration i Sverige : En kvalitativ studie om ensamkommande barns upplevelse om integrationsprocess

Sammanfattning: Den oroande situationen i världen speciellt i länderna med krig tvingar barnen att lämna deras länder ensamma och hamna i ett annat land med massa svårigheter och överraskning. Det har varit brister i ensamkommande barns integration och utveckling från myndigheter och socialtjänsten, Jag har undersökt om hur ensamkommande barn upplevde deras integrationsprocess, utveckling och försörjning i Sverige. Syftet med studien är att studera hur ensamkommande barn som har kommit till Sverige efter 2015 har upplevt integrationsprocessen med fokus på socialtjänstens roll i denna process, Metod: Undersökningen gjordes genom kvalitativ metod med semistrukturerade intervjufrågor som formulerades och ställdes till fem utvalda ensamkommande barn i Borås. Intervjuerna genomfördes på Dari språk hemma hos mig, spelades in och transkriberades. Resultat: Ensamkommande barn upplevde att situationen vid anländ till Sverige både bra och överraskande. Situationen ändrades vid tiden och blev svårare när asylprocessen fördröjde, barnen fyllde 18 år som ledde till konsekvensen att barnens asylprocess påverkas negativ. Barnen fick inte tillräcklig hjälp från socialtjänsten på grund av kontakt avbrott samt brist på resurser. Barnens sociala nätverk och självförtroende hjälpte dem i fortsättning att klara sig i samhället och försörja sig. Slutsats: Ensamkommande barn fick inte den hjälp som skulle förbättra deras integrationsprocess och utveckling. Socialtjänsten istället prioriterade barnens andra behov det vill säga skolgång, boende och ekonomisk stöd. Barnen lyckades klara sig med hjälp av deras sociala nätverk, kontakter och språkkunskap.