Negativ energibalans hos mjölkkor : mätmetoder och förebyggande management

Sammanfattning: En trend idag är att antalet mjölkkor minskar och mjölkmängden per ko ökar. Mjölkavkastningen per ko har ökat med hjälp av genetiska framsteg, bättre utfodring och management. När mjölkproduktionen startar runt kalvning krävs det ett större näringsbehov som kon inte kan tillgodose genom intag av föda. Det gör att kon hamnar i negativ energibalans och kan utveckla metaboliska sjukdomar så som ketos och löpmagsomvridning. Kon kompenserar detta med mobilisering av de egna fettreserverna för att få tillgång till energi vilket leder till minskat hull. För att skatta om kon befinner sig i negativ energibalans så finns det två lämpliga metaboliter; β- hydroxybutyrat och fria fettsyror. β- hydroxybutyrat som kan testas genom blodprov men också i mjölk och urin efter kalvning. Fria fettsyror testas genom blodprov och detta kan även göras innan kalvning för att få ett säkert resultat som visar hur lågt kon har hamnat i negativ energibalans. Kor som utvecklar negativ energibalans har en lägre fettprocent i mjölk under de första laktationsveckorna, den låga fettprocenten kan därför vara en parameter som kan användas för att indikera att kon är i negativ energibalans. Managementmetoder som kan förebygga negativ energibalans kan vara kontrollerad energifoderstat och att tillsätta fett i foderstaten under sinperioden, förkorta eller ta bort sinperioden och förlänga kalvningsintervallet. Detta borde förespråkas till lantbrukare för att få en hållbar ko som producerar mjölk utifrån sin förmåga utan att bli sjuk samt att mjölkföretagen får en högre ekonomisk vinst.