Utedrift under vintern : en studie på köttraskvigor i en ny typ av mobilt system

Sammanfattning: Nyinvesteringar i nötköttsproduktion leder i allmänhet till stora kostnader. Genom att ersätta traditionella byggnader med enklare typer av väderskydd och låta djuren vistas ute vintertid skulle kostnaden kunna minskas. Upptrampad mark och koncentration av gödsel och urin kring utfodringsplatsen, väderskydd och vatten kan dock bli ett problem då köttdjur hålls ute vintertid. Ett flerårigt projekt Animal-Driven Sustainable Beef Production, som finansierades av Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, genomfördes för att utveckla en ny typ av utedriftsystem. Systemet är mobilt och innebär att djuren vintertid vistas på åkermark som ingår i en växtföljd och att de regelbundet får foder på nya ytor. Detta examensarbete var en pilotstudie inom projektet med syfte att undersöka 17 dräktiga köttraskvigors beteende och vistelseområde med avseende på resurserna i fållan, spridning av gödsel och urin samt renlighet och hälsa. Studien genomfördes på en privat bondgård med nötköttsproduktion i sydvästra Sverige (Värmland) under sex veckor, från februari till mars 2008. Kvigorna gick i en 750-2250m2 stor fålla med tillgång till ett halvöppet tält med djupströbädd och fyra foderhäckar med ensilage samt ett vattenkar. Tältet flyttades var 8:e vecka och kvigorna fick nya utfodrings-platser varje vecka. Armeringsmattor var placerade kring tältets ingång, vid vattenkaret och ut mot foderhäckar för att stabilisera marken. Två beteendestudier genomfördes dagtid (kl. 7-17), totalt 10 timmar per vecka. På gruppnivå registrerades var 15:e minut antal kvigor i varje delområde av fållan samt vilka beteenden de utförde. Samtidigt genomfördes en studie på individnivå där varje kviga observerades individuellt under en minut och där alla beteenden och delytor registrerades. Totalt observerades varje kviga fyra gånger per observationstimme. Under beteendestudierna noterades även alla gödslingar och urineringar samt var dessa hamnade. Bedömning av kvigornas renhet och hälsa genomfördes en gång per vecka under en 5-veckorsperiod samt hos en kontrollgrupp med 17 dräktiga köttraskvigor inhysta i en kall lösdrift med djupströbädd och foderbord. Baserat på gruppnivå spenderade kvigorna 38 % av sin dag till att äta, till största delen där de fyra foderhäckarna var placerade. Kvigorna åt mest klockan 8 och klockan 16 och vilade mest klockan 10. Under förhållanden med begränsad mängd foder observerades kvigor mota undan varandra vid foderhäckarna. Kvigorna tillbringade 42 % av sin tid i tältet, där den mesta av tiden gick åt till att ligga ner, ca 63 %. Alla individerna valde att använda tältet som liggplats. Kvigorna förflyttade sig över hela fållan och föredrog att använda armeringsmattorna när marken var blöt. Gödsel och urin fördelades jämnt över fållorna och det såg ut att finnas ett samband mellan spenderad tid per delyta och var gödsel och urin hamnade. Kvigorna i ute-gruppen var renare jämfört med kontrollgruppen. Skenben och has var de smutsigaste delarna i de båda grupperna. Ingen skillnad i hälsotillstånd kunde urskiljas mellan de båda grupperna. Kvigorna såg ut att finna sig väl tillrätta och systemet såg ut att fungera bra med hänsyn till såväl kvigornas välbefinnande som kring spridning av gödsel och urin samt att hålla markens bärighet på en bra nivå.