Den tillfälliga lagen: Svenska politikers argumentation och en människorättslig problematik

Sammanfattning: Under de senaste åren har svensk migrationspolitik genomgått en hel del förändringar till följd av den så kallade flyktingkrisen 2015. Till en början infördes gränskontroller, ID-kontroller och därefter också en tillfällig lag som begränsar möjligheten till att få uppehållstillstånd i Sverige. Denna studie ämnar till att konkretisera den rådande paradoxen där svenska politiker och myndigheter målat upp Sverige som ett människorättsvänligt land samtidigt som de medvetet kränker mänskliga rättigheter genom upprättandet och upprätthållandet av den tillfälliga lagen. För att undersöka detta genomförs en pro et contra argumentationsanalys av riksdagsdebatten om förlängningen av den tillfälliga lagen från juni 2019 där svenska partiers argument för och emot förlängningen av denna lagstiftning analyseras. Därefter appliceras Seyla Benhabibs teori om mänskliga rättigheter och medborgarskap för att skapa en vidare förståelse för mer preciserat hur denna lag, samt debatten kring den, är problematisk utifrån en människorättslig aspekt. De frågeställningar som lyfts i denna studie är således; “Hur argumenterar svenska politiker för och emot den tillfälliga lagen? Är den människorättsliga aspekten något som beaktas i argumentationen och är argumenten i sig beviskraftiga?” samt “Hur kan den tillfälliga lagen och den förda argumentationen problematiseras med utgångspunkt ur Seyla Benhabibs teori om mänskliga rättigheter och medborgarskap?”. Studien leder bl.a. fram till att den huvudsakliga argumentationen för en förlängning av den tillfälliga lagen är baserat på svenska egenintressen medan den människorättsliga aspekten främst beaktas i argumenten emot förlängningen. Detta är i huvudsak också något som Benhabibs teori kritiserar då staters egenintressen inte ska vara avgörande för deras gästfrihet.