Inspiration eller intrång : En studie av skyddsomfånget inom möbelindustrin

Sammanfattning: I denna uppsats utreds hur stort skyddsomfång ett möbeloriginal har, det vill säga hur mycket en formgivare kan inspireras av ett original innan inspirationen övergår till att anses vara intrång i en skyddad rättighet. En god formgivning kräver en ekonomisk insats som är förenad med ett visst mått av risktagande. Formgivningsskyddet hjälper formgivaren att återfå sin investering. På EU-nivå regleras området av Mönsterdirektivet och EG-förordningen för gemenskapsformgivning. Formgivningens utseende skyddas på liknande sätt i de båda regleringarna och omfattar varje formgivning som inte ger ett annat helhetsintryck för den kunnige användaren. I den svenska lagstiftningen regleras området av Mönsterskyddslagen och Lagen om upphovsrätt till konstnärliga och litterära verk. Formgivning-ens utseende skyddas mot liknande formgivningar som inte ger den kunnige användaren ett annat helhetsintryck. Upphovsrätten skyddar alster av brukskonst och skyddet uppkommer formlöst. För att få skydd krävs verkshöjd vilket avgörs av det så kallade dubbelskapandekriteriet. Dubbelskapandekriteriet innebär att en annan formgivare, ovetande om den skyddade formgivningens existens, inte ska kunna återskapa den skyddade formgivningen. Upphovsrätten ger generellt ett snävare skyddsomfång och därmed kan det vara svårare att få sin formgivning skyddad enligt upphovsrätten. Den rättspraxis som finns är begränsad. Svensk Forms Opinionsnämnd är en hedersdomstol som avger yttranden i upphovsrättsfrågor. Yttrandena kan dock inte jämställas med rättspraxis varför avgö-rande vikt inte kan läggas vid deras uttalanden. Mönsterskyddslagen skyddar registrerade formgivningar mot alla efterbildningar som faller inom skyddsomfånget. Hur stort skyddsomfånget ska betraktas vara är svårt att avgöra men förarbeten ger för handen att på grund av att möbler har en given grundform så måste skyddsomfånget anses vara snävt.