Avskiljning och fastspänning inom den psykiatriska heldygnsvården : En litteraturstudie om sjuksköterskors perspektiv

Sammanfattning: Abstrakt Bakgrund: Tvångsåtgärder, som avskiljning och fastspänning, har under lång tid varit en del av den psykiatriska vården. Dessa åtgärder är underlag för etisk kontrovers i relation till både autonomiprincipen och pliktetiken. Grundutbildade sjuksköterskor utgör en stor del av den psykiatriska vården samtidigt som de enligt tidigare studier upplever sin kunskap inom psykiatri som otillräcklig.   Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors perspektiv på avskiljning och fastspänning av patienter inom den psykiatriska heldygnsvården.   Metod: En litteraturstudie av åtta vetenskapliga artiklar.   Resultat: Resultatet sammanställdes under tre kategorier: Inte alltid rättfärdigat att använda tvång, Uppfattningar kring användandet av tvång samt Utbildning, erfarenhet och tvångsåtgärder. Det framkom i resultatet dessa åtgärder ansågs berättigade i situationer där patienter var våldsamma eller aggressiva, samtidigt som de upplevdes vara oförenliga med principerna för personcentrerad vård. Tillika påpekades en brist på alternativa åtgärder, samt att utbildning inom området var otillräcklig för både nya och erfarna sjuksköterskor.   Slutsatser: Dessa åtgärder medför en etisk problematik, både i relation till autonomiprincipen och pliktetiken. Denna etiska problematik blir mer framträdande till följd av den upplevda bristen på kunskap och utbildning. Även i mötet med patienter som tvångsvårdas enligt LPT har sjuksköterskor ett ansvar i att bevara patientens autonomi.