Andelstal i ga-väg för vindkraftverk och vattenkraftverk

Sammanfattning: Tonkilometermetoden används för beräkning av andelstal för enskilda vägar som är gemensamhetsanläggningar. Den trafikmängd som olika fastighetstyper genererar återspeglas i vissa framtagna schablonvärden. Eftersom det saknas framtagna schablonvärden för specialfastigheter såsom vindkraftverk och vattenkraftverk har jag genom detta examensarbete undersökt möjligheten att ta fram schablonvärden för nämnda specialfastigheter. I och med att det saknas schabloner för vindkraftverk och vattenkraftverk öppnar det upp för situationer med onödiga konflikter som kan uppta onödig tid och onödiga resurser för alla inblandade. En framtagen schablon förväntas även underlätta arbetet för förrättningslantmätare som ska handlägga ärenden där vind- och vattenkraftverk ingår i en gemensamhetsanläggning för enskild väg. Jag har även översiktligt berört frågan huruvida ledningsägares anläggningar, såsom exempelvis kraftledningar, bör anslutas till gemensamhetsanläggning. Examensarbetet bygger vidare på Lantmäteriets promemoria angående tonkilometermetoden samt ett antal olika redan genomförda examensarbeten inom området, bland annat Anna Rieems och Nina Vesterlis examensarbete ”Andelstal för specialfastigheter enligt anläggningslagen”. I detta arbete undersöktes ett flertal olika specialfastigheter där man kom fram till en rad olika schabloner samt beräkningsmallar. En litteraturstudie, en undersökning av förrättningar som har vunnit laga kraft, en undersökning av rättspraxis samt en intervjustudie har genomförts. Litteraturstudien omfattades i stor del av anläggningslagen och studier av äldre promemoria där Lantmäteriet gav ut rekommendationer för beräkning av andelstal från 1975 samt de två uppdaterade versionerna från 1995 och 2010. Undersökningen av förrättningar omfattades av 44 fastigheter och 58 gemensamhetsanläggningar. Denna undersökning bygger på ett utdrag av fastigheter med vind- och vattenkraftverk i Östergötlands län som beställdes från Lantmäteriet. Undersökningen resulterade i ett konstaterande att vindkraftverk oftast är lös egendom och att vattenkraftverk oftast är fast egendom samt att en del tontal för vattenkraftverk blev funna men inget tontal för vindkraft kunde hittas. I undersökningen av rättspraxis hittade jag två viktiga rättsfall där det ena spelade en avgörande roll kring hur man bör hantera situationer med så kallade vindkraftsparker, MDD F 1448 – 20, och det andra hur man ska bedöma AL 48a §, MÖD F 1201 – 18. MÖDs bedömning pekar på att alla former av förutsebara transporter ska räknas med i andelstalet, något som är avgörande vid framtagandet av en schablon. I rättsfall MDD F 1448 – 20 slås det fast att vindkraftsparken ska ses som en enda anläggning och inte som 26 stycken fristående anläggningar då den löpande driften och underhållet av parken sker samordnat. Intervjuerna har inkluderat tre förrättningslantmätare som har erfarenhet av dessa frågor, en representant från Riksförbundet Enskilda Vägar, en representant från Jämtkraft som arbetar med vindkraft samt en representant som har kunskap om själva projekteringen kring vindkraftverk. Här har diskussion förts kring de frågetecken som har dykt upp samt kring de resultat som undersökningen av genomförda förrättningar och rättspraxis har givit. Utifrån en insamlad data av totalt 6 stycken olika förrättningar som vunnit laga kraft där man har beräknat andelstal för vindkraftverk, samt utifrån en redovisning av hur resmängden kan se ut till dessa från intervjun med Jens Skoglund från Jämtkraft, har en schablon för vindkraftverk tagits fram. Den schablon som jag har tagit fram är 250 ton/år för ett vindkraftverk. För att hantera de situationer som innefattar fler än ett vindkraftverk har två modeller tagits fram. Den första modellen är väldigt enkel att använda och går ut på att multiplicera schablonen på 250 ton med antal vindkraftverk, men modellen täcker inte in de slutsatser som kan dras från rättsfall MDD F 1448 – 20 kring hur man bör tänka vid situationer med vindkraftsparker. Modell 2 däremot tar hänsyn till att vissa resor sker samordnat. Modellen går ut på att resor för service kan samordnas för 5 stycken vindkraftverk som står i kluster. Se modellen nedan. schablon'(+1 för varje påbörjad 5:a)+schablon'0,75'(antal vindkraftverk-(+1 för varje påbörjad 5:a)) För vattenkraftverk har en beräkningsmall tagits fram. Ingen schablon är alltså framtagen då jag har kunnat konstatera, utifrån de förrättningar som har vunnit laga kraft, att tontalen för dessa vattenkraftverk skiljer sig väldigt mycket åt. För vattenkraftverk har jag funnit att man har använt som lägst 500 ton/enhet och år och som högst 8 000 ton/enhet och år. För vindkraftverk är motsvarande siffror 300 och 500. Ytterligare undersökningar i ämnet skulle behövas för att finna ett sätt att kategorisera in vattenkraftverken på. Jag har försökt finna ett sådant samband i form av den effekt som vattenkraftverken producerar. Från mina intervjuer med förrättningslantmätare har samtliga poängterat att det är mycket svårt att ta fram ett schablonvärde för vattenkraftverk då varje fall är unikt och man behöver räkna från fall till fall. Utifrån intervjuerna kunde även en slutsats dras att kraftledningar inte bör anslutas till gemensamhetsanläggning.