”De beter sig nästan som de har en sorts diagnos” : Pedagogers arbetssätt, bemötande och deras syn på specialpedagogens roll.

Sammanfattning: Sammanfattning/Abstract Nakiwala Nilsson, Teddy (2022). ”De beter sig nästan som de har en sorts diagnos”. Pedagogers arbetssätt, bemötande och deras syn på specialpedagogens roll.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag  Denna studie bidrar med kunskap till barnskötare, förskollärare, specialpedagoger och ledning, kring vilka möjligheter och hinder pedagogers arbetssätt, bemötande och deras syn på specialpedagogens roll, kan innebära för individens trivsel, mående och hälsa i verksamheten.  Syfte och frågeställningar  Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka några pedagogers arbetssätt för att skapa goda förutsättningar i verksamheten för barn som uppvisar ett utagerande beteende samt att undersöka specialpedagogens roll i detta arbete. För att konkretisera syftet används nedanstående frågeställningar:  Hur beskriver pedagoger att de arbetar för att bidra till en välfungerande vardag för barn som uppvisar ett utagerande beteende? Hur motiverar pedagogerna sina val av arbetssätt och bemötande? Vilken roll anser pedagogerna att specialpedagogen har i arbetet med barn som uppvisar ett utagerande beteende? Teori I analysen av studiens resultat används det salutogena perspektivet där KASAM möjliggör begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i vardag samt två specialpedagogiska perspektiv; det relationella och kategoriska perspektivet. Metod Denna kvalitativa studie är inspirerad av fenomenologin. Enligt Bryman (2018) fokuserar ansatsen på individernas upplevelser, förståelse och beskrivning av sin omvärld. Empirin har insamlats genom fyra semistrukturerade intervjuer med pedagoger (barnskötare och förskollärare) som arbetar i förskolan. Insamlad empiri bearbetas med hjälp av kvalitativ innehållsanalys som fokuserar på att hitta mönster, likheter och skillnader i textinnehållet. Resultat Studien visar att pedagogerna arbetar delvis med tydlighet i strukturen och rutiner, användersig av generella insatser såsom bildschema, TAKK i kommunikationen och delar barnen i mindre grupper. Det använder delvis även ett lågaffektivt bemötande, särlösningar tillämpas där en pedagog får en assisterande roll och punktbevakar individen. Däremot framkommer enbristande samsyn och systematik i arbetet. Motivering till valet av arbetssätt och bemötande visar sig vara beroende av vilka möjligheter arbetslaget anses ges av ledningen för att kunna utföra arbetet. Organisatoriska faktorer såsom låg personaltäthet, stora barngrupper och bristande vetenskapliga metoder, beprövade erfarenheter och samsyn avgör vilket arbetssätt och bemötande pedagogerna intar i verksamheten. Specialpedagogens roll visar sig vara en handledare i form av rådgivare, konsult, kvalificerad samtalspartner och har en samverkanderoll med interna och externa aktörer. Vidare framkommer det att orsaken till att barn uppvisar ett utagerande beteende anses vara en följd av vårdnadshavarnas bristande kompetens i bemötandet, bristande miljö i förskolan och som ett resultat av en funktionsnedsättning hos barnet. Slutligen efterfrågar pedagogerna kontinuerlig handledning och delaktighet i arbetet som utförs av externa aktörer såsom logoped. Specialpedagogiska implikationer Enligt Palla (2011) genomsyras en lärande organisation av ett symboliskt perspektiv som utgår ifrån en vision ”förskola/skola för alla”. Arbetet med att ge barn som uppvisar ett utagerande beteende förutsättningar för att lyckas och må bra i verksamheten är en del av specialpedagogens uppdrag och ett viktigt utvecklingsområde inom skolutvecklingen. Då specialpedagogen är medveten om vilka möjligheter och hinder som påverkar och styr pedagogers arbetssätt och bemötande kan hen genom sitt uppdrag arbeta både förebyggande och åtgärdande för att stötta yrkesprofessionerna i deras arbete.