Identitetens förhandlingar - Identitet, risk och individualisering hos unga vuxna i övergången mellan skola och arbete

Sammanfattning: Utgångspunkten för denna studie är att arbete och studier är och förblir en stor del av människors identitet. Idag är arbetslösheten bland unga hög och inte alla väljer att studera vidare efter avslutad grundskola. Vi ämnar undersöka hur unga vuxna, genom narrativ, skapar sin identitet i en position mellan skola och arbete, samt undersöka hur dessa narrativ kan analyseras och förstås utifrån rådande diskurser i dagens senmoderna samhälle. Frågorna denna studie har för avsikt att besvara är: Hur talar unga vuxna mellan skola och arbete om sin identitet? Vilka faktorer påverkar den identitetsskapande processen i detta mellanrum? Hur kan de identitetsskapande narrativen förstås utifrån det senmoderna samhället och rådande diskurser? Metoden är kvalitativ i form av livsberättelseintervjuer av åtta unga vuxna i åldrarna 20-29 år som samtliga befinner sig, eller fram till ganska nyligen befunnit sig, mellan skola och arbete. En livsberättelseintervju har skett i brevform. Materialet har analyserats utifrån narrativa teorier såsom socialkonstruktionism och diskursbegreppet, samt begreppen identitet, risk och individualisering. Vi har även använt oss av Goffmans teorier kring stigma och avvikande. Informanternas narrativ kring skapandet av sin identitet kan liknas vid två parallellberättelser som emellanåt har ett motsatsförhållande till varandra. Mellan dessa parallella narrativ sker identitetsskapandet som en form av förhandling mellan den ena berättelsen som är starkt färgad av samhällets rådande diskurser och normer om hur man bör vara och agera i den position vår målgrupp befinner sig, och den andra berättelsen som mer avspeglar hur individen faktiskt tycker och känner. Rådande samhälleliga diskurser som framträtt i narrativen är exempelvis positivt tänkande samt arbetslinjen. Dessa diskurser kan kopplas till begreppet individualisering där begreppets baksida innebär att individen själv bär ett stort ansvar för den egna livssituationen i form av du kan om du bara vill. I motsats till detta narrativ står det parallella narrativet som representerar individens egen upplevelse av sin livssituation och som ofta har en mer pessimistisk framtoning i form av; jag vill men jag kan inte. Individualisering och risk är genomgående begrepp i samtliga narrativ och yttrar sig ofta som uttryck för negativa upplevelser av ökat egenansvar att välja rätt bland alltför många val och samhällets krav på ordna det för sig på egen hand, inte vara till belastning samt rädslan att välja fel eller misslyckas. Majoriteten av informanterna fann det svårt att tala om framtiden och levde i stället här och nu, en dag i taget utan att planera framåt. Även om vi varit noga med att inte använda begreppet som arbetslös vid rekrytering och att inte rekrytera från arbetsförmedlingen, identifierade sig informanterna tidigt i sina berättelser sig som arbetslösa. För vissa kan detta vara en social identitet kopplad till det villkorade ekonomiska biståndet som kräver att informanten är inskriven på arbetsförmedlingen. Många uttryckte att deras ekonomiska situation var en stressfaktor i det dagliga livet och begränsade deras möjligheter att bygga alternativa identiteter eller skapa ett ”eget liv”. Kopplat till detta är känslor av utanförskap och stigmatisering. Upplevelsen av risk bedömer vi vara nära kopplad till deras ställning i samhället, deras sociala nätverk och traditioner.