”En viss plantavgång har skett” En studie av försvårande språkdrag i Skogsstyrelsens råd till markägare

Sammanfattning: När en markägare har avverkat skog måste hen enligt skogsvårdslagen se till att det växer upp ny skog på det avverkade området. För att uppmana markägare att utföra sådana åtgärder för återväxt, kan Skogsstyrelsen skicka en typ av brev som kallas för Råd om anläggning av ny skog. Dessa texter innehåller råd om vad markägaren kan göra för att uppfylla skogsvårdslagen. Utvärderingar har dock visat att markägaren i fyra fall av tio inte följer råden och Skogsstyrelsen tror att en orsak kan vara språket i dem. Syftet med min uppsats är därför att undersöka om det finns språkliga drag i de texter som inte har följts, som gör dem svårare att förstå än de texter som har följts. Min hypotes är att de texter som inte har följts innehåller fler potentiellt svåra språkliga drag. Materialet till undersökningen utgörs av sammanlagt 86 utvärderade texter, 43 som har följts och 43 som inte har följts. I texterna har jag letat efter sex kategorier av språkliga drag som kan göra texterna svåra, för att se om de är fler i de texter som inte har följts. Kategorierna är facktermer, nominaliseringar, passiveringar, lägre grad av förpliktelse, alternativ och skrivfel. Undersökningen utnyttjar analysverktyg från den systemisk-funktionella lingvistiken (SFL). Särskilt intressant har den interpersonella strukturen i texterna visat sig vara, bland annat eftersom det där går att urskilja hur olika språkhand-lingar används för att uttrycka uppmaningar. Resultatet av undersökningen visar att det inte är särskilt stor skillnad mellan de texter som markägarna har följt och de texter som de inte har följt, vilket motsäger min hypotes. Den kategori där skillnaderna är störst är facktermer, vilka är fler i de texter som inte har följts. Texterna liknar varandra på många sätt. Till exempel är många av dem korta och de är formulerade på liknande sätt. Detta kan bero på att det finns en tradition inom Skogsstyrelsen av att skriva på ett visst sätt, något som kan vara svårt att frångå. Även de förväntningar på hur myndighetstexter ska se ut, från såväl Skogsstyrelsens som mark-ägarnas sida, kan påverka texternas utformning. Det hänger samman med den inter-personella struktur som handlar om hur språkhandlingen uppmaning kan uttryckas på olika sätt, i min undersökning bland annat med ordet bör som signalerar låg grad av för-pliktelse att följa rådet, samt med passiveringar. Dessa indirekta sätt att uttrycka upp-maningar kan bidra till att göra texterna otydliga, eftersom det inte är tydligt om åtgärderna faktiskt måste utföras och i så fall av vem.