Nödvärn mot flera angripare - Om hur rätten till nödvärn ser ut i förhållande till flera angripare som agerar i medgärningsmannaskap.

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar frågan om hur nödvärnsrätten tillämpas mot flera angri-pare, särskilt när dessa agerar i medgärningsmannaskap. Brottsbalkens 24 kapitel stadgar rätten till självförsvar vid brottsliga angrepp på person eller egendom, förutsatt att agerandet inte är uppenbart oförsvarligt. Eftersom för-arbetena till brottsbalken endast behandlar rätten till nödvärn med utgångs-punkt från angriparen som en person, uppstår frågan vad som gäller när an-griparna är flera. Dessutom väcks frågan om dagens nödvärnsreglering är förenlig med den angripnes intressen. I uppsatsen belyses att nödvärn innebär en avvägning mellan motstående in-tressen. Å ena sidan står den angripnes intresse av rätten till liv, säkerhet och hälsa, medan å andra sidan står angriparnas intresse av att inte utsättas för mer våld än nödvändigt. Inom litteraturen finns delade meningar om tillämpningen av nödvärnsrätten vid brottsliga angrepp utförda i medgärningsmannaskap. Som utgångspunkt bedöms nödvärnsrätten utifrån angriparnas individuella handlingar, vilket ställer höga krav på den angripne att agera rationellt i en pressad situation. En alternativ lösning är att betrakta det brottsliga angreppet som en gemensam gärning begången i medgärningsmannaskap. Uppsatsen klargör att det endast finns ett avgörande från Högsta domstolen som explicit behandlar frågan om nödvärn mot flera angripare agerande i medgärningsmannaskap, nämligen NJA 1995 s. 661. I detta fall beslutade Högsta domstolen att separera nödvärnsrätten baserat på angriparnas indivi-duella handlingar. Trots att angriparna dömdes för rånförsök i medgärnings-mannaskap hade den angripne endast nödvärnsrätt mot en av rånarna. Avgörandet diskuteras närmare i uppsatsens analys. Där ifrågasätts det om NJA 1995 s. 661 ska vara vägledande i samtliga nödvärnssituationer. Kritik riktas mot att betrakta detta avgörande som en huvudregel, då prejudikatet riskerar att inte tillgodose den angripnes intressen i nödvärnssituationer där angriparna är flera och agerar i medgärningsmannaskap.