Effekten av träning på ledbroskets sammansättning av makromolekyler hos häst

Sammanfattning: Osteoartrit är en vanlig orsak till hälta hos atletiska hästar och visar sig som broskdegeneration tillsammans med subchondrala förändringar och inflammation. Träning kan vara en bidragande orsak då mekanisk belastning av för hög intensitet orsakar mikrotrauman och försvagning av det kollagena nätverket. I strävan efter hållbara hästar är det intressant att veta vilken träning som främjar leden och vilken som är skadlig. I synovialleden kläs benytorna av hyalint brosk (ledbrosk) som ger en kompressionsfast slitstark yta med liten friktion. Förutom vatten är ledbroskets viktigaste komponenter kollagen typ II och aggrekan. Aggrekan har negativt laddade sidokedjor som binder vatten och får brosket att svälla. Kollagenet begränsar dess svällande förmåga och på så sätt bildar brosket en mycket kompressionsfast struktur. Chondrocyterna producerar alla komponenter i det extracellulära matrixet. Som i andra vävnader sker en konstant remodellering av brosket genom anabola och katabola processer. I brosk är den omsättning dock mycket långsam. Halveringstiden för kollagen i ledbrosk hos människa har uppskattats till 117 år. Vid osteoartrit är homeostasen i ledbrosket störd. De katabola processerna är större än de anabola, och degeneration av brosket visar sig som uppmjukning, svullnad och fibrillering. Belastningen över ledytan är inte jämn. Vid lågintensiv aktivitet är belastningen konstant och relativt centrerad. Den dorsala marginalen av ledytan utsätts däremot av intermittent mycket hög belastning och är predilektionsställe för kliniska förändringar hos högpresterande hästar. Det ställer olika krav på de olika områdena i leden. Dorsalt brosk innehåller mer kollagen än centralt brosk som istället innehåller mer proteoglykaner. Träning vid rätt intensitet har en stimulerande effekt på broskets biosyntetiska förmåga medan överträning har motsatt effekt. Hård träning kan minska broskets stelhet, minska chondrocyternas förmåga till att syntetisera proteoglykan och ge mikroskador på kollagennätverket. Träning kan påverka ledbroskets tjocklek och distribution av COMP (cartilage oligomeric matrix protein). Hos det neonatala fölet finns ingen heterogenitet i ledbroskets topografi. Adaptionen sker främst under fölets första 5 månader. Lågintensiv träning verkar ha en positiv men reversibel effekt på broskets innehåll av glykosaminoglykaner. Får fölen inte möjlighet till rörelse fördröjs broskets mognad. Får fölen sedan möjlighet att röra sig kommer fördröjningen att kompenseras för, men undantag för vissa kollagenparametrar. En viss nivå av aktivitet hos fölen verkar nödvändig för ett hållbart brosk. Aktivitetsnivå har effekt på ledbrosket. Lågintensiv till måttlig träning främjar ledhälsan, medan högintensiv träning försämrar ledbroskets egenskaper och kan tolkas som tidiga degenerativa förändringar. För att på ett enkelt sätt kunna mäta träningens påverkan på ledbrosket är forskning på biomarkörer intressant. Om man i ett tidigt skede kan identifiera överbelastning och anpassa träningsnivån kan vi minska antalet hästar med progressiv broskdegeneration.