L'arrêt Bosman et l'économie des clubs football

Sammanfattning: Denna uppsats handlar om Bosmandomen som trädde i kraft 1995 efter beslut av Europadomstolen. Men den trädde inte i kraft i Sverige först årsskiftet 2004-2005. Bosmandomen uppkom efter spelaren Jean-Marc Bosman. Han ville byta från en belgisk (RC Liège) US Dunkerque) till en fransk klubb, men ansåg att han blev förhindrad på grund av ett för högt pris. Den nya regeln säger att ingen fotbollsklubb vare sig, kan kräva eller erhålla betalningar när någon av dess spelare vars kontrakt löpt ut. Syftet med uppsatsen är att försöka få svar på frågan hur Bosmandomen har påverkat fotbollsklubbarnas ekonomi, incitament att ta fram egna talanger samt spelarnas löner. Jag skickade ut enkäter till svenska klubbar som har herrlag i Allsvenskan till division 7. Svarsprocenten blev 17 procent varav 10 klubbar från division 2, 10 klubbar från division 3, en klubb från Superettan och två klubbar från division 4, en från division 6 och en från division 7. Uppsatsen bygger på fotbollsekonomisk teori med fokus på lagsportens natur, landränta och transfer intäkter. Tidigare studier har använts för att påvisa vad som tidigare gjorts och fungerar som hjälp till min studie. Resultatet av studien påvisade inte att man med säkerhet kan säga att det är just Bosmandomen som har gjort att mer pengar är i omlopp vid försäljning och löneförhandlingar. Sverige har följt med utvecklingen i Europa. När det gäller talangutveckling verkar det inte spela någon som helst roll vilka regler som införs då bredden är viktigare än de få udda jättetalangerna vilka kan ses som grädden på moset.