Intrångsgörarens vinst vid fastställande av immaterialrättsliga skadestånd

Sammanfattning: När ett intrång skett uppsåtligen eller av oaktsamhet i en immateriell rättighet har rättighetshavaren rätt att, utöver den skäliga ersättningen, erhålla ersättning för den ytterligare skada som orsakats till följd av intrånget. För att fastställa den ytterligare ersättningen ska domstol ta hänsyn till ett antal faktorer varav en faktor är den vinst intrångsgöraren gjort till följd av intrånget. Ersättningen som rättighetshavaren är berättigad till utgör ett skadestånd. Eftersom intrångsgörarens vinst inte utgör en direkt skada för rättighetshavaren utan en vinst för intrångsgöraren ryms faktorn inte inom det traditionella sättet att betrakta skador på.  Intrångsgörarens vinst utgör en obehörig vinst för intrångsgöraren och inom den svenska rätten har den obehöriga vinsten historiskt varit utsatt för kritik. Inställningen har på senare tid mjukats upp men rättsfiguren har en blygsam ställning. När intrångsgörarens vinst infördes i de immaterialrättsliga bestämmelserna uttalades i förarbetena att intrångsgörarens vinst endast skulle fungera som en hjälpfaktor för att fastställa den uteblivna vinsten. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer ska skadelidande endast ersättas för faktisk skada. Uttalandena har mött kritik och det har förts diskussioner om det är en tolkning som är förenlig med sanktionsdirektivets syften. I sanktionsdirektivets artikel 3.2 anges att sanktionerna ska vara effektiva, avskräckande och proportionella. På det immaterialrättsliga området föreligger även omfatt-ande bevissvårigheter och det är därför svårt att visa vilken faktisk skada som uppstått.  Syftet med denna framställning är att utreda hur intrångsgörarens vinst ska tolkas vid fastställande av immaterialrättsliga skadestånd. För att skapa en förståelse för intrångsgörarens vinst har svenska och EU-rättsliga källor nyttjats. Rättsfall som behandlar intrångsgörarens vinst mer ingående finns endast ett fåtal av och därför har doktrin och förarbeten beretts desto större utrymme i framställningen. Tyngden i det rättsdogmatiska arbetet har legat i att analysera doktrin och förarbeten utifrån olika perspektiv för att möjliggöra en bredare förståelse för vilken roll intrångsgörarens vinst har vid fastställande av immaterialrättsliga skadestånd.  Eftersom rättsläget är att betrakta som oklart har det varit nödvändigt att närmare skildra några av de grunder som orsakat det oklara rättsläget. Två av grunderna, som även givits särskilt fokus i framställningen, är den obehöriga vinstens ställning i svensk rätt och den allmänna skadeståndsrättsliga principen om ersättning endast för faktisk skada. Intrångsgörarens vinst lagstadgades till följd av att sanktionsdirektivet infördes i den svenska rätten och eftersom direktiv ska tolkas direktivkonformt har tolkningen av intrångsgörarens vinst genomgående beaktats utifrån sanktionsdirektivet.  Intrångsgörarens vinst fungerar i vissa situationer väl som endast en hjälpfaktor för att fastställa den uteblivna vinsten. Företrädesvis i situationer där intrångsgörarens vinst inte förefaller överstiga den faktiska skadan. Den allmänna principen om att endast faktisk skada ska ersättas överensstämmer i många fall inte med ett effektivt och avskräckande skadestånd vid tillfällen där intrångsgörarens vinst överstiger rättighetshavarens skada. I en sådan situation är det inte särskilt lämpligt att endast nyttja intrångsgörarens vinst som en hjälpfaktor utan faktorn behöver i en sådan situation betraktas som en självständig faktor.