"Jag är ju inte överkänslig, jag har en högre känslighet" : Sex autistiska kvinnors upplevelser av stödinsatser i skolan

Sammanfattning: Sammanfattning/Abstract Karlsson-Fridh, Christoffer och Nittmark, Maria (2024). Jag är ju inte överkänslig, jag har en högre känslighet - Sex autistiska kvinnors upplevelser av stödinsatser i skolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Det förväntade kunskapsbidraget är lärdomar kring hur kvinnor med autism har upplevt de stödinsatser som de erbjudits under sin skolgång, samt hur dessa hade kunnat utformas på ett bättre sätt enligt kvinnorna själva. Dessa lärdomar kan vägleda specialpedagoger och annan skolpersonal i att förbättra skolgången för flickor med autism.  Syfte och frågeställningar Syftet med detta arbete är att låta kvinnor med högfungerande autism berätta om sina erfarenheter av stödinsatser i det svenska utbildningssystemet och att därigenom bidra med kunskap om de unika utmaningar som dessa kvinnor stått inför, samt vilka typer av stöd som varit mest effektiva för att hjälpa dem att lyckas akademiskt och socialt i skolan.  Hur upplever kvinnor med högfungerande autism att de fått stöd från skolväsendet? Hur kan skolväsendet bäst stödja kvinnor med högfungerande autism under deras skolgång, enligt deras egna utsagor? Teori För att tolka och analysera studiens empiri har två teorier valts: socialkonstruktivismen och teorier om kognitionsvetenskap. Resultatet visar att kvinnornas könstillhörighet och funktionsnedsättning påverkat hur de behandlats av skolväsendet och samhället. Socialkonstruktionismen (Sjöberg, 2021; Wenneberg, 2010) har använts för att försöka undersöka och belysa de socialt konstruerade verkligheter som grundar sig i normer och stigman kring genus och funktionsnedsättningar. Eftersom autism är något som ofta påverkar människors kognitiva funktioner valdes kognitionsvetenskap (Andersson och Svensson, 2021) som teoretisk utgångspunkt eftersom det kan bidra till att förklara kvinnornas upplevda svårigheter, samt finna lösningar till dessa. Metod Studien har en kvalitativ och förståelseinriktad ansats. Genom att intervjua sex kvinnor med högfungerande autism har vi avsett att gå in på djupet i deras erfarenheter av stödinsatser under skolgången. Intervjuerna har varit semistrukturerade och detta har möjliggjort för oss att både ställa frågor med hjälp av en intervjuguide och spontana frågor utifrån vad varje kvinna ansett som viktigt att berätta. Samtliga kvinnor har gått ut grund- och gymnasieskolan och varierat i ålder från 20-59 år. Resultat Resultatet av vår studie visar att kvinnorna i hög utsträckning haft svårigheter med att hantera den fysiska skolmiljön på grund av att de är känsliga för intryck. Ett återkommande tema har varit att kvinnorna känt sig mobbade eller att de levt i ett socialt utanförskap under stora delar av grundskolan. Mobbningen och utanförskapet har dels berott på att de haft svårt att förstå sociala koder och dels för att andra barn sett dem som annorlunda. Stödinsatserna från skolans håll har varit få och de har mötts av skepsis och ifrågasättande från skolpersonal kring deras svårigheter. Det har i de flesta fall krävts en diagnos för att kvinnorna ska erbjudas individuella stödinsatser. Det framkommer också att de flesta av kvinnorna uppnått akademiska framgångar. Deras utmaningar har främst varit det sociala samspelet och den psykiska hälsan. Trots att många av kvinnorna uppnått akademiska framgångar beskriver flera av dem att de fått kämpa för att uppnå dessa och att de haft ett behov av tydliga instruktioner och strukturer i undervisningen. Samtliga av kvinnorna har positiva erfarenheter av gymnasiet då de upplevt att de hittat likasinnade och passat in på ett sätt som de inte gjorde i grundskolan. Det framkom även att flera kvinnor hade goda erfarenheter av olika vuxenutbildningar som de genomgått. Specialpedagogiska implikationer Det behövs mer kunskap om flickor med autism i skolan och samhället. Specialpedagoger ska ha särskilda kunskaper kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar där bland annat autism ingår och borde därför kunna vara en av professionerna som kan upptäcka och stötta flickor med autism. Det faktum att specialpedagoger ofta är ansvariga för att genomföra pedagogiska utredningar och upprätta åtgärdsprogram gör att de har en stor påverkan kring vilka stödinsatser som erbjuds till elever i svårigheter. Specialpedagoger har även en viktig roll i att handleda och rådge skolpersonal så att de i sin tur tillgängliggör lärmiljön för flickor med autism. Slutligen kan de med hjälp av sin samtalskompetens föra samtal med elever och vårdnadshavare och lyfta deras röster som inte alltid tas tillvara i skolans värld.