Empatisk men opartisk : en kvalitativ studie om socialsekreterares hantering av empati och objektivitet i yrkesutövningen

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare hanterar de yrkesmässiga kraven på att vara både empatiska och objektiva i klientnära arbete. Målet med uppsatsen var även att ge insikt i hur empati och objektivitet används i arbetet med klienter. Det empiriska materialet samlades in genom åtta intervjuer som genomfördes med socialsekreterare i två kommuner i Mellansverige. Empirin bearbetades genom en fenomenografisk analysmodell för att tematisera resultatet utifrån forskningsfrågorna. Resultatet analyserades med stöd i rollteori, kommunikationsteori och humanistisk praktik. I resultatet framkom det att empati är betydelsefullt för yrkesutövningen och att det främst används för att skapa och vidmakthålla relationer till klienterna. Dessutom visade resultatet att objektivitet används i beslutsfattandet och myndighetsutövningen och att den ofta påverkas och säkerställs av kollegorna på arbetsplatsen. Det framkom även i resultatet att det är möjligt att kombinera ett empatiskt förhållningssätt med att vara objektiv genom att ha en myndighetsdistans mellan socialarbetaren och klienten. Resultatdiskussionen fokuserades kring de centrala delarna i resultatet och hur vi tolkat dessa. Metoddiskussionen fördes kring för- och nackdelar gällande vald metod fram i syfte att stärka studiens trovärdighet och tillförlitlighet. En slutsats som framfördes var att empati används som verktyg för ett specifikt ändamål, nämligen byggandet av klientrelationer. En annan slutsats som framkom var att socialsekreterarna strävar efter att vara objektiva men att det inte alltid är möjligt.