Alternativ tvistlösning i vårdnadsmål : Hur barnets bästa tillgodoses i valet av tvistlösningsmetod

Sammanfattning: I den svenska processrätten finns centrala regler som stadgar att domstolar ska verka för att de tvistande parterna, i de fall det är lämpligt, uppnår en samförståndslösning. För att en domstol ska avgöra om det är lämpligt att förordna ett alternativt tvistlösningsförfarande, behöver de under förberedelsen av målet undersöka om det är lämpligt i det specifika fallet att förordna en annan tvistlösningsmetod än en klassisk rättegång.   Enligt den svenska familjerätten är vårdnadsmål indispositiva tvistemål. I indispositiva tvistemål kan domstolen förordna en samförståndslösning om det tillgodoser det skyddsvärda intresset. I vårdnadsmål är det skyddsvärda intresset barnets bästa, vilket rätten ska utreda ex officio. Det innebär att det är domarens ansvar att undersöka om ett mål kan vara lämpligt för alternativt tvistlösningsförfarande eller om det ska avgöras av domstol. I undersökningen ska domstolen inom ramen för sin processledning utreda om rätten behöver tillföra mer material till processmaterialet.    Medling sker till stor del bakom stängda dörrar och det finns begränsat med material som visar hur medling genomförs och vilka omständigheter som leder till vilka utfall. Uppsatsen undersöker domar där medling förordnats för att analysera hur medlingen sker i praktiken och vilken tvistlösningsmetod som i flest fall leder till gemensam eller ensam vårdnad. Uppsatsen undersöker även om det kan identifieras fler omständigheter som leder till att en viss tvistlösningsmetod väljs.