Rätten till sjukpenning i Sverige : Förändring över tid

Sammanfattning: Sjukpenning är en förmån som inbegrips i socialförsäkringsrätten. Bestämmelser om sjukpenning fanns tidigare i lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, som senare har ersatts av socialförsäkringsbalken (2010:110), SFB. I den här uppsatsen belyses förändringar i bestämmelserna om rätten till sjukpenning under de senaste tre decennierna. Några centrala begrepp i regelverket för sjukpenning är bl.a. sjukdom, arbetsförmåga och sjukpenninggrundande inkomst. År 1992 genomfördes en rehabiliteringsreform, genom vilken det angavs hur nedsatt arbetsförmåga skulle bedömas vid längre sjukfall. År 1997 infördes den s.k. steg för steg-modellen, där arbetsförmåga i de senare stegen skulle bedömas mot ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Det nya regelverket innehöll även bestämmelser om hur nedsatt arbetsförmåga skulle bedömas. År 2006 överlämnade Socialförsäkringsutredningen ett betänkande. En utgångspunkt för utredningen var att försäkringsmässigheten i socialförsäkringen behövde stärkas. Enligt utredningen var det dels nödvändigt att införa en tydlig tidsgräns för sjukpenningen, dels behövde en ny modell för att bedöma arbetsförmåga i relation till hela arbetsmarknaden införas. År 2008 infördes en s.k. rehabiliteringskedja som dels innebar att prövning av arbetsförmåga skulle ske vid fasta tidpunkter, dels att bedömningsgrunderna för rätten till sjukpenning skulle ändras vid dessa tidpunkter. Efter 180 dagar skulle nu prövas om den försäkrade hade förmåga att försörja sig genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden. Därefter har flera ytterligare förändringar gjorts av gällande rätt. Begreppet normalt förekommande arbete har återinförts vid bedömning av arbetsförmåga och den bortre tidsgränsen har avskaffats. Flera undantagsbestämmelser har införts, bl.a. bestämdes år 2021 att prövningen av arbetsförmåga mot normalt förekommande arbete efter 180 dagar kan skjutas upp om övervägande skäl talar för att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren före den tidpunkt då arbetsförmågan varit nedsatt i 365 dagar. För flera av de mest centrala begrepp som under lång tid har använts vid prövning av rätten till sjukpenning, saknas tydliga definitioner i lag eller i förarbeten till lag. En synpunkt som flera gånger återkommit i de förarbeten som studerats är att den praktiska tillämpningen bör göras mer begriplig, likriktad och rättssäker.