Oskuldsintyg och hymeningrepp - En utredning om tillåtna vårdåtgärder i oskuldsrelaterade ärenden

Sammanfattning: I samband med stark medial uppmärksamhet runt hedersmord vid millennieskiftet erkändes hedersrelaterat våld och förtryck som ett särskilt samhällsproblem. Sedan dess har staten stärkt lagstiftningen på området och riktat särskilda satsningar för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Hedersrelaterat våld och förtryck har sin grund i en patriarkal maktordning som återfinns i vissa kulturer. I hederskulturer är mäns kontroll över kvinnors sexualitet central, vilket medför att kvinnor och flickor i denna kontext är särskilt utsatta. Samhället och rättsväsendet har en skyldighet att tillgodose kvinnors grundläggande rättighet att erhålla skydd mot hedersrelaterat förtryck. Inom svensk hälso- och sjukvård förekommer ärenden där läkarintyg efterfrågas som anger om en kvinna har sin mödom kvar. Kvinnor söker sig även till sjukvården för hymeningrepp i syfte att framkalla det obligatoriska blodet på lakanet under bröllopsnatten. De oskuldsnormer som föranleder vårdärenden av detta slag är förankrade i hederskulturens föreställningar om sexualitet. Uppsatsen utreder de medicinrättsliga och straffrättsliga förutsättningarna för hälso- och sjukvården att vidta åtgärder och utfärda intyg vars bakomliggande motiv inte är medicinskt utan som istället genomsyras av hedersrelaterade oskuldsnormer. Hymeningrepp är ett oreglerat område i svensk medicinrätt vilket innebär att det inte finns något principiellt förbud mot ingreppen som sådana. De tillgängliga vårdmetoderna uppfyller dock inte det lagstadgade kravet på vårdkvalitet vilket innebär att ingreppet inte får utföras av vårdpersonal. Den straffrättsliga slutsatsen blir att de utredda vårdåtgärderna med hedersrelaterade motiv skulle kunna föranleda straffrättsligt ansvar för vårdpersonal. Principen om social adekvans rättfärdigar sjukvårdspersonals handlingar som under andra omständigheter skulle vara kriminella. Med hänsyn till åtgärdernas bristande förenlighet med vårdens kvalitetskrav samt att hederskultur inte är ett av rättsordningen skyddsvärt intresse kan principen om social adekvans inte rättfärdiga hymeningrepp och vissa oskuldsintyg.