Lunchen i förskolan : Möjliggörande av språkutveckling och användande av ett språkutvecklande arbetssätt

Sammanfattning: I denna studie har syftet varit att undersöka hur förskollärare möjliggör för barns språkutveckling under lunchen samt hur förskollärare använder ett språkutvecklande arbetssätt och förhållningssätt till språkutveckling. Syftet undersöktes i två delstudier genom observationer och intervjuer av fem förskollärare på tre förskolor utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I delstudie 1 användes videoobservationer som insamlingsmetod och datan analyserades med hjälp av analysmetoden Interaktionsanalys och Tematisk textanalys. I delstudie 2 användes intervjuer som insamlingsmetod och datan analyserades med hjälp av analysmetoden Systematisk textkondensering. Resultatet för delstudie 1 visade att alla fem förskollärare använde lunchen för att möjliggöra till språkutveckling. Detta synliggjordes genom att förskollärarna initierade till samtal och hade ett förhållningssätt i samtalen som var språkutvecklande: förskollärarna presenterade begrepp, benämnde föremål, lyssnade och bekräftade barnen och utgick från barnens uttalanden. Dessutom användes språket för att förmedla kunskap, såsom att använda sig av det talade språket, kroppsspråk och även teckenspråk. Resultatet visade även på att vissa av förskollärarna använde sig av ramsor och lekar vid lunchen. Resultaten för delstudie 2 visade att alla fem förskollärare ansåg att lunchen var en tid för språkutveckling, men i en av intervjuerna uttrycktes en önskan att mer tid skulle finnas till att stödja vissa barn. Resultatet visade på att samtal vid lunchen sker, dock att förskollärarna förhöll sig olika till lunchen. Att förskollärarna ändå möjliggjorde till språkutveckling var givet. Det som skiljde de åt var i hur stor utsträckning samtal förekom och hur nyanserade de var samt huruvida lunchsituationerna innehöll spontana eller planerade undervisningstillfällen.