Riskhantering vid byte av fast korsningsparti i spårväxel

Sammanfattning: Studien syftar till att öka kunskapen om riskerna som kan påverka tidsåtgången för underhållsarbete inom järnvägen, särskilt vid byte av fast korsningsparti i spårväxlar. Den tid som vanligtvis tillges vid underhåll ger inget utrymme för att oväntade händelser uppstår, därför är det av stor vikt att underhållet utförs effektivt för att slutföras inom tidsramen. Riskhanteringar utgörs av följande moment: riskidentifiering, riskanalys, riskvärdering och förslag på åtgärder. Med hjälp av dessa steg så kan spårentreprenörer hantera riskerna och utföra ett effektivare underhållsarbete. Studien är kvalitativ och inkluderar intervjuer och observationer för att identifiera riskerna. Intervjuerna är semistrukturerade och utfördes med arbetsledare, svetsare och en besiktningsman. Två observationer genomfördes, där arbetslag som utförde korsningsbyten observerades för att upptäcka vad för slags risker som förekommer vid ett korsningsbyte. En kvantitativ enkätundersökning kompletterar den kvalitativa delen för att analysera och värdera riskerna, målgruppen är personer med erfarenhet av järnvägsunderhåll. Enkätundersökningen utgjordes av att respondenter fick svara på hur stor sannolikheten är att risken inträffar, och hur stor konsekvensen är om risken inträffar. De fick göra de på en skala mellan 1–5, där 1 är mycket låg och 5 är mycket hög. Totalt så var det 16 respondenter som svarade på enkätundersökningen. Resultaten visar att det finns 16 olika risker som påverkar tidsåtgången för byte av fast korsning, inklusive sjukdom, skador, korsa trafikerat spår med TSA, kallgrader, snabbt fallande temperatur, åska, nederbörd, skada på korsning vid hantering, skada på termit vid hantering, fel bemanning, fel vid termitsvetsning, för tidig finslipning, korsningens position blir fel, att inte få tillgång till spåret på utsatt tid, skillnad i design på den nya och gamla korsningen och stress. Sannolikheten och konsekvenserna för riskerna varierar, men resultatet visar att de alla har en mellan prioritet och kräver riskreducerande åtgärder. Inga risker är hög-eller lågprioriterade. Åtgärder som föreslås av författaren är att några av riskerna kan åtgärdas med hjälp av underhållståg. En stor del av riskerna kan även undvikas genom att underhållsentreprenörer lätt kan ansöka om nya tider i spår, något som entreprenören idag ser som process som kan vara mindre komplicerad. Studien ger en ökad förståelse för vilka risker som finns vid korsningsbyte och hur man kan hantera dem. Resultaten kan också tillämpas på andra underhållsåtgärder inom järnvägen.