Som en båt utan roder -Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda hjärndöda patienter i väntan på potentiell organdonation på en neurointensivvårdsavdelning

Detta är en Magister-uppsats från Lunds universitet/Institutionen för hälsovetenskaper

Sammanfattning: Att vårda hjärndöda patienter i väntan på potentiell organdonation har beskrivits som en av de mest utmanande uppgifterna för intensivvårdssjuksköterskor. Hjärndöda patienter förekommer i större utsträckning inom neurointensivvården jämfört med allmänintensivvården och därmed förekommer också fler organdonatorer. Syftet var att undersöka intensivvvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda hjärndöda patienter i väntan på potentiell organdonation på neurointensivvårdsavdelning i Sverige. Datainsamlingen skedde genom åtta intervjuer och analyserades med en kvalitativ innnehållsanalys. Resultatet visade på en trygghet i hjärndödsbegreppet och vården i donationsprocessen. Det som sågs som utmanande var tiden innan diagnostiken fastställts, att ge anhöriga ett bra avslut och svårigheterna i den fysiska arbetsmiljön. Slutsatsen är bland annat att erfarenhet bör delges nya kollegor och att det behövs riktlinjer kring när och hur intensivvård ska initieras eller fortsätta för skallskadade patienter för att identifiera fler donatorer.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)