Fritidshemmet som brottsförebyggande arena.

Sammanfattning: Mot bakgrund av samhällets utmaningar kring ungdomsbrottslighet och den pågående aktuella medierapporteringen är studiens syfte att undersöka hur lärare, skolledare, politiker, samt polis uppfattar fritidshemmets möjligheter att minska ungdomsbrottslighet. Genom semistrukturerade intervjuer och Bronfenbrenners ekologiska systemteori (1986) utforskar studien fritidshemmets betydelse och organisering i särskilt utsatta områden. Studien utgår ifrån två frågeställningar för att belysa dessa aspekter samt eftersträvar att uppnå en fördjupad förståelse av fritidshemmets potentiella roll i att hantera samhällets utmaningar kring ungdomsbrottslighet. Resultaten visar att en välplanerad undervisning som omfattar organiserade aktiviteter och inkludering i fritidshemmet, spelar en betydande roll för barn i särskilt utsatta områden. Fritidshemmet fungerar som en kompensatorisk faktor gentemot hemmet och skolan. I analysen uppmärksammas skolans ekonomiska hinder som påverkar fritidshemmets organisering, förknippad med personalbrist. Även frånvaro av kompetent personal framträder som en utmaning. Dessutom visar resultaten att vårdnadshavare har otillräcklig kunskap om undervisningens möjligheter, flera vårdnadshavare har även begränsad ekonomi, vilket leder till att flera väljer bort fritidshemmet. I resultaten framkommer även respondenternas intresse att öka samarbete med föreningar för att erbjuda meningsfulla fritidsaktiviteter. Men också en djupare samverkan mellan socialtjänsten, skola, polis, fritid (SSPF) för att fånga och upptäcka barn som befinner sig inom riskzonen i tid. Det skulle kunna medföra en positiv utveckling av fritidshemmet i samspel med samhället.