Passivitetsrätten i skatteutredningar

Sammanfattning: Det svenska skattesystemet vilar på uppfattningen att den skattskyldige har en principiell uppgiftsskyldighet vilken Skatteverket ytterst sett kan driva igenom med hjälp av vitesföreläggande. I Skatteverkets kontrollverksamhet kan det uppkomma misstanke om att den skattskyldige har lämnat oriktiga uppgifter vilket kan leda till att skattetillägg tas ut och att åtal om skattebrott inleds. Då uppgifter som lämnas i en skatteutredning får användas i både en skattetilläggsprocess och i en brottsmålsprocess blir konflikten mellan den skattskyldiges uppgiftsskyldighet och hans intresse av att inte lämna potentiellt belastande uppgifter tydlig. I Europadomstolens praxis avseende artikel 6 i Europakonventionen finns det en rätt till tystnad och en rätt att inte behöva belasta sig själv, en passivitetsrätt, för den som är anklagad för brott i konventionens mening. Mot bakgrund av detta finns det även en motsvarande rätt för den skattskyldige enligt svensk skattelagstiftning. Syftet med den här uppsatsen är att belysa passivitetsrätten, dess betydelse i svenska skatteutredningar och de särskilda problem som är förknippade med rätten på skatteområdet. En del i detta är att åskådliggöra passivitetsrättens syfte och på vilka grunder den kan motiveras. En annan viktig del i detta är att klargöra passivitetsrättens innehåll och omfattning i Europakonventionen och i svensk skattelagstiftning. I uppsatsen argumenteras för att medan Europakonventionen innehåller en rätt att inte besvara belastande frågor kan det ifrågasättas om det kan utläsas en rätt att inte tillhandahålla belastande dokument och andra handlingar. I detta avseende erbjuder passivitetsrätten i svensk skattelagstiftning ett mer omfattande skydd. Sannolikt inträder även passivitetsrätten vid en tidigare tidpunkt i svensk rätt. I uppsatsen argumenteras vidare för att medan en rätt att inte behöva svara på belastande frågor har en viktig rättssäkerhetsfunktion kan inte detsamma sägas om en rätt att inte behöva tillhandahålla belastande handlingar. Med hänsyn till exempelvis den personliga integriteten, individens autonomi eller mänsklig värdighet kan det dock hävdas att det är stötande att behöva bidra till sin egen fällande dom genom att tvingas lämna ut sådana handlingar. De här intressena måste emellertid vägas mot andra intressen såsom intresset av ett rättvist skattesystem och intresset av att ingripa mot lagöverträdelser. Mot bakgrund av detta finns det anledning att ytterligare undersöka och överväga en mer begränsad rätt för den skattskyldige att förbli passiv i svensk skattelagstiftning, beaktat de begränsningar som Europakonvention ställer i detta avseende.