Lås upp konstens hemligheter: En jämförelse av intensitetsytor från olika tidsintervall med hjälp av blickspårning och spatiala punktprocesser

Sammanfattning: Ögonrörelser består av fixeringar, korta perioder där ögonen är relativt stilla och tar in eller bearbetar information. Genom att registrera ögonrörelserna av en person som tittar på en tavla kan positioner av fixeringar på tavlan undersökas som ett spatialt punktmönster. Arbetet baseras på data från en studie i Jyväskylä University, där tio konstexperter och tio konstnoviser fick titta på olika tavlor i en treminutersperiod. Huvudsyftet är att undersöka om vilka delar av en tavla som en person tittar på förändras över tid genom att jämföra två tidsintervall, närmare bestämt första 30 s mot sista 30 s. Dessutom förekommer ytterligare jämförelser mellan första 10 s mot sista 10 s och första 90 s mot sista 90 s. Jämförelsen görs huvudsakligen med intensitetsytor. Dessa ytor bestäms från spatiala punktmönster genom att uppskatta tätheten av punkter med kerneluppskattning, där valet av en utjämningsfaktor, eller bandbredd är essentiellt. För att bestämma om intensitetsytorna skiljer sig, tillämpas metoden utvecklad av Kellsall och Diggle kallad relativ risk. Metoden innebär att beräkna kvoten mellan två intensitetsytor och sedan använda ett Monte Carlo-test för att avgöra om kvoten är konstant. Det betyder att ytorna är lika och personerna har tittat på samma delar av tavlan de två tidsperioderna. Resultatet visade blandade resultat från visuella analysen och Monte Carlo testet. Visuella analysen visade stora skillnader i 10 s intervallet och små skillnader i 30 och 90 s intervallen. Det statistiska testet bekräftade visuella analysen i 10 och 90 s intervallen, med en signifikant skillnad för 10 s och motsatsen för 90 s. Däremot visade statistiska testet även en signifikant skillnad för 30 s intervallet. Detta kan bero på att de flesta skillnaderna hittades nära kanterna och hörnen där det allmänt var få fixpunkter.