Rätten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut - En analys om den svenska lagstiftningens bestämmelser uppfyller kraven i Europakonventionen

Sammanfattning: Rätten till domstolsprövning är en grundläggande rättighet som enligt art. 6.1 EKMR ska gälla samtliga mål som rör den enskildes civila rättigheter. I Sverige är detta gällande rätt sedan EKMR:s inkorporerande i svensk lag i och med en lagändring av 2 kap. RF. Det framgår i dagsläget genom 2 kap. 19 § RF att ingen författning får stiftas i strid mot EKMR. I FL finns även en allmän bestämmelse om överklagande samt en bestämmelse om forumfrågan, detta då lagstiftaren försökt pussla ihop de olika bitar som är domstolsprövning av förvaltningsbeslut. Trots detta har Sverige vid flera tillfällen både innan och efter inkorporerandet fällts i Europadomstolen då man inte följt EKMR. På offentligrättens område består nämligen frågan om överklagbarhet och forum av flera olika bestämmelser. Detta då FL är subsidiär annan lag samtidigt som det finns en uppsjö av specialförfattning på området. Sverige hade under ett decennium en tving-ande bestämmelse i FL som poängterade den enskildes rätt till domstolsprövning av sina civila rättigheter, något som emellertid togs bort i och med att en ny FL infördes 2017. Uppsatsen utreder, med utgångspunkt i den rättsdogmatiska metoden, hur bestämmelserna i FL förhåller sig till EKMR, vilken genom sin plats som levande instrument bygger mycket på den praxis skapad av Europadomstolen, och hur en förändrad lagstiftning på området, för att bättre samspela med EKMR, skulle se ut. De argument som lagstiftaren lagt fram i förarbetena mot en tvingande bestämmelse angående den enskildes civila rättigheter diskuteras och kritiseras. Ett förslag på ny lagstiftning likt den i GFL läggs fram med syfte att skapa en tydligare och mer rättssäker process för den enskilde. Ett förslag som även skapar tydlighet och förutsägbarhet gentemot andra paragrafer i FL.