Hur Stockholm stad främjar tillgänglighet för personer med funktionshinder i den byggda miljön

Sammanfattning: I början av 2000-talet hade svenska politiker som mål att göra Stockholm till världens mest tillgänglighetsanpassade huvudstad till år 2010. Projektet kallades tillgänglighetsprojektet. Stockholms stad hade då som uppdrag att bygga om och utforma kommunen till att göra den så tillgänglig som möjligt för alla individer. Detta genom exempelvis enskilt avhjälpta hinder och nya riktlinjer. Man vet dock inte om målet blev uppfyllt eller inte, då det inte har hållits någon diskussion eller nåtts en slutsats om det. Utöver detta så råder det en generell enighet om att man har gjort ombyggnationer och därmed skapat en så pass tillgänglighetsanpassad stadsstruktur som möjligt. Trots de befintliga lagkraven och riktlinjerna, samt hållbarhetsmålen som Sverige har utlovat att uppfylla, så byggs det fortfarande fel. Det har gått över 13 år sedan tillgänglighetsprojektet avslutades, men man bygger fortfarande fel. Varför bygger man fel? Varför blir det fortfarande en hel del brister, där man inte har tagit hänsyn till funktionsnedsatta individer i stadsstrukturen? Varför fortsätter vi inte bygga Stockholm som världens mest tillgänglighetsanpassad huvudstad? Enligt diskrimineringslagen ska personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga ha lika mycket värde och delaktighet i samhället med lika villkor såsom icke-funktionsnedsatta individer har. De ska ha lika rätt att kunna röra och orientera sig runt i ett samhälle obehindrat, såsom icke-funktionsnedsatta individer kan. Syftet med denna studie är att få en inblick i hur Stockholm stad jobbar med tillgänglighetsfrågan för funktionsnedsatta individer inom stads- och trafikplanering; att kunna bidra kunskap om vilka brister det finns samt hur man kan förbättra sig på det. För att kunna uppfylla syftet så har man använt sig av kvalitativa studier genom litteratur- och fallstudier. Fallstudien består av 6 intervjuer som ägde rum i Tekniska nämndhuset samt styrdokument som Stockholm stad har tagit fram som underlag för tillgänglighetsanpassning och utformning av gatuplanering. Denna studie fokuserar endast på startfasen för projekt. Genom intervjuerna fick man en inblick på hur kommunen jobbar med tillgänglighetsfrågan för funktionsnedsatta individer inom stads- och trafikplaneringen. Vilka hinder dem möts av under projektfasen, samt hur de arbetar med för att kunna förbättra sina brister. Första delen av fallstudien består av granskning och analys av två olika styrdokument som Stockholm stad har tagit fram och använder sig av vid planering av byggnation och underhåll vid allmänna platser. Denna rapport fokuserar på två handböcker som Stockholm stad har skapat och använder sig av. Tekniska handbok för byggande, drift och underhåll på offentlig mark och Stockholm- en stad för alla. Tekniska handboken är inte specifikt inriktad på krav för anpassningar för tillgänglighet och framkomlighet, men innehåller typritningar och krav på utformning som ska följas. Det är en bashandbok som ställer krav och riktlinjer. Den andra handboken, Stockholm- en stad för alla, är en handbok som är specifikt inriktad och utformad för tillgänglighet och framkomlighet på allmän platsmark. Handboken innehåller lösningar och åtgärder av utformning i ute-och innemiljö för funktionsnedsatta individer, men inget krav. Resultaten visar att det finns en del kunskapsbrist och dålig kommunikation mellan kommunen och konsulterna, vilket leder till att man inte tar hänsyn till tillgänglighetsaspekten för funktionshindrade i början av projektfasen. Ett annat problem är att funktionsnedsatta individer är en minoritetsgrupp, vilket innebär att intresset inte är lika aktiv jämfört med de andra utmaningarna såsom miljöfrågor och mobilitetsfrågor. Det leder till med att i slutändan anpassar projekten efter den klassiska normen i slutändan, på grund av låg intresse och behov. Styrdokumenten är bra till grund och tar till hänsyn efter lagkraften, dock krävs det justeringar; både för att kunna styrka betydelsen att det är allas ansvar att ta hänsyn till tillgänglighetsfrågan och involvera funktionsnedsatta individer inom stads-och trafikplaneringen.