Materiell processledning och edition i Pragreglerna - En jämförelse med såväl lagen om skiljeförfarande (1999:116) som IBA-reglerna

Sammanfattning: Skiljeförfarandet är och har länge varit en populär alternativ tvistlösningsmetod. Detta gäller i synnerhet i internationella kommersiella tvister där parterna önskar ett neutralt förfarande utan koppling till endera parts nationella domstolar. Skiljeförfarandet har dock på senare tid börjat kritiseras för att ofta resultera i långdragna och kostsamma processer för parterna. Mot bakgrund av denna kritik presenterades 2018 ett nytt soft law-regelverk, Rules on the Efficient Conduct of Proceedings in International Arbitration, också kallade Pragreglerna. Pragreglerna syftar till att erbjuda ett effektivare förfarande genom att på olika sätt uppmuntra skiljenämnden att ta sig an en mer aktiv roll. Pragreglerna kan sägas till viss del konkurrera med ett annat mer väletablerat soft law-regelverk vid namn IBA Rules on the Taking of Evidence in International Arbitration. Uppsatsen syftar till att undersöka Pragreglernas förenlighet med svensk skiljemannarätt avseende tre utvalda områden. Dessa utgörs av målets förberedelse, materiell processledning samt editionsinstitutet. Därutöver syftar uppsatsen till att undersöka skillnaderna mellan Pragreglerna och IBA-reglerna avseende samma områden. Undersökningen visar att Pragreglerna förordar en mer långtgående materiell processledning, en mer omfattande förberedelse och en mer restriktiv edition än vad som gäller enligt IBA-reglerna. Den visar också att parter i ett svenskt internationellt förhållande är fria att avtala om Pragreglernas tillämplighet till följd av principen om partsautonomi. Vissa enskilda artiklar i Pragreglerna riskerar dock att leda till ett förfarande som strider mot tvingande bestämmelser i lagen om skiljeförfarande(1999:116), vilket ökar risken för klander. Om parterna själva valt att avtala om Pragreglerna är dock möjligheten att nå framgång med en klandertalan troligtvis liten. Om skiljenämnden däremot väljer att vägledas av Pragreglerna utan att parterna har gett instruktioner om detta är möjligheten att föra en framgångsrik klandertalan betydligt större. Det kan sammanfattningsvis inte sägas att reglerna per se ska anses oförenliga med regleringen i lagen om skiljeförfarande avseende de utvalda områdena utan det blir istället en fråga om en bedömning i varje enskild tvist.