"Det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnlitteratur verkar vara nostalgi." : Bilderbokens potential i svenskämnet i gymnasieskolan

Sammanfattning: Syftet med den vetenskapliga undersökningen är att ta reda på den plats och relevans som bilderboken har i svenskämnets litteraturstudier i gymnasieskolan. Anses bilderboken enbart ha en distinkt plats hos gruppen av yngre läsare, eller kan det finnas potentialer att integrera den för andra, äldre läsare? Huvudsakligen studeras förhållandet mellan bild och text i två skönlitterära bilderböcker, Bläckfisken (2017) och Sesam sesam (2017), som båda är författade av författaren Gro Dahle. Som analysverktyg användes Maria Nikolajevas (2000) schematiska skiss av samspelen mellan bild och text i bilderböcker samt Katarina Rejmans (2013) litteraturdidaktiska verktyg "den litteraturdidaktiska trappan". Resultaten av undersökningen påvisade att samspelen mellan bild och text i Bläckfisken och Sesam sesam är flytande och varierar, där Bläckfisken tenderade att visa upp ett förstärkande och kompletterande samband medan Sesam sesam förhöll sig mer symmetriskt och kontrapunktiskt. Narrativen i bilderna och texten hade tendenser att förstärka brister eller luckor hos varandra, men även vara motstridiga och kontrapunktiska. Verken har en tydlig prägel av kontroversiella ämnen, där den litteraturdidaktiska kan användas som didaktiskt verktyg för läraren när det gäller integrering av bilderboken i litteraturundervisningen i svenskämnet på gymnasial nivå. Undersökningar visar även på att bilderboken inte explicit nämna som ett medel lärarna inte ska använda i undervisningen, utifrån Skolverkets styrdokument. Således kan bilderboken, med dess komplexa narrativ och dubbla tilltal, användas i svenskundervisningen på gymnasial nivå. Det krävs enbart ett engagemang, intresse och rätt didaktiska kunskaper eller verktyg för att implementera detta i undervisningen.