En storm i ett snapsglas : Slutstriden om det lokala vetot 1917

Sammanfattning: Min B-uppsats, motsvarande 7,5 högskolepoäng, har titeln En storm i ett snapsglas – Slutstriden om det lokala vetot 1917 och har till syfte att, med hjälp av statsvetenskaplig rationalistisk (spel)teori, analysera 1917 års stora alkoholförsäljningsdebatt i andra kammaren, vilken ägde rum den 2 och 9 maj detta år. Som bakgrund till denna studie redogörs först för hur de svenska nykterhetsrörelserna, genom förbudskongresserna och Sveriges nykterhets-sällskaps representantförsamling, förenade sig till en mycket kraftfull folkrörelse kring 1900-talets början. Även om den samlade nykterhetsrörelsen redan från början kunde dra nytta av 1855 års försäljningsförordning, vilken gav kommunerna rätt att bilda systembolag med monopol på brännvinsförsäljningen, ville de radikala nykteristerna gå ett steg längre och lagstiftningsvägen genomdriva ett allmänt rusdrycksförbud via det lokala vetot. Tanken med det lokala vetot var att varje svensk kommun skulle få genomföra egna allmänna folk-omröstningar, om ett lokalt/kommunalt alkoholförsäljningsförbud. Efter rösträttsreformen 1907/09 och "det stora nykterhetsvalet 1911" kom nykteristerna att dominera riksdagens andra kammare, vilket ledde till att ministären under Karl Staaf tillsatte en nykterhetskommitté. Denna fick till uppgift att arbeta fram lagförslag rörande det lokala vetot och riksomfattande alkoholförsäljningsreformer. Nykterhetskommitténs betänkande lades fram 1914 och gav upphov till; dels en splittring mellan de moderata nykterhetsvänner-na med Ivan Bratt i spetsen och de radikala absolutisterna, dels en låsning mellan riksdagens bägge kamrar angående förslag till rusdryckslagstiftning. Med en metod hämtad från den rationalistiska (spel)teorin, analyserar jag hur striden om rusdryckslagstiftningen och det lokala vetot slutligen avgjordes i riksdagens andra kammare den 2 och 9 maj 1917. Jag kommer fram till att de konservativa i riksdagens första kammare samt andra kammarens moderata nykterhetsvänner vann denna strid, på bekostnad av andra kammarens radikala nykterhetsvänner. Första kammarens konservativa var emellertid stridens stora vinnare, då de mycket skickligt använde sig av strategin kohandel. Genom att initiera en kohandel med andra kammarens moderata nykterhetsvänner, lyckades de konservativa i första kammaren "oskadliggöra" det lokala vetot och därmed också rösträttsdimensionen av nykter-hetsfrågan.