Condictio indebiti : Högsta domstolens nyare praxis och en blick utmed vägen från Rom

Sammanfattning: Condictio indebiti är en princip som länge utvecklats i rättspraxis. Till det yttre har den alltid framstått som enkel. Har någon av misstag betalat en skuld som inte finns, ska betal- ningen återgå, om betalningen inte var en disposition. Från huvudregeln görs undantag när betalningsmottagaren inrättat sig i befogad god tro. Ändå skrivs ständigt mer i ämnet och nya avgöranden kommer från Högsta domstolen. NJA 2015 s. 1072 berör frågor om den rättsliga relevansen av en parts rättsvillfarelse. NJA 2016 s. 1074 försöker ge svar på när staten kan inrätta sig. De slutsatser som kan dras av fallen är att staten bör kunna inrätta sig när medlen ut- betalats. Vidare öppnar HD upp för att tillmäta en parts rättsvillfarelse relevans. Både som grund för återkravet och i form av betalningsmottagarens befogade goda tro. HD har också genom fallen tagit ett steg mot en mer abstrakt princip, grundad i att betalningen saknar rättsgrund. Detta väcker frågan om condictio indebiti är på väg att utvecklas till en mer allmän princip för allehanda återkrav liknande obehörig vinst. I motsats till vad som varit fallet i tidigare rättspraxis. Vart rättsinstitutet condictio indebiti är på väg förblir i mångt och mycket oklart.