Meningsrepetition hos 7-11 åriga barn i jämförelse med bredd i expressivt ordförråd

Sammanfattning: Bakgrund Meningsrepetitionsuppgifter har använts i flera studier som mått på exempelvis verbalt korttidsminne, den episodiska bufferten och språklig förmåga. Hur meningsrepetition relaterar till språkliga förmågor har undersökts i flera studier, varav enstaka har undersökt relationen till expressivt ordförråd. I nuläget finns ett begränsat antal standardiserade test för att bedöma barns expressiva ordförråd på svenska, det vore därför önskvärt med en standardisering av ett nytt benämningstest. Syfte Syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan förmåga till meningsrepetition och bredd i expressivt ordförråd hos svenskspråkiga barn i 7;0-11;11 års ålder. Ett sekundärt syfte var att bidra till vår förståelse för vad som är typisk förmåga i ett nytt benämningstest för svenskspråkiga 7;0-11;11 åriga barn. Metod Studien omfattade 157 svenskspråkiga barn i 7;0-11;11 års ålder från skolor i Västerbotten och Västernorrland. Deltagarna fick genomföra en meningsrepetitionsuppgift och ett benämningstest. Resultat Studiens resultat visar en signifikant korrelation mellan barns förmåga att repetera meningar och bredd i expressivt ordförråd. Ingen signifikant skillnad i prestation fanns mellan pojkar och flickor. Slutsatser Resultaten påvisade ett samband mellan prestationen på test som prövar meningsrepetition och bredd i expressivt ordförråd, för barn i åldrarna 7;0-11;11 år. Sambandet kan rimligtvis förklaras av att testen mäter samma förmåga. Resultatet i studien kan bidra till att motivera fortsatt användning av meningsrepetition i klinisk verksamhet för bedömning av barns språkliga förmåga. För bedömning av barns benämningsförmåga bör nya och uppdaterade benämningstest implementeras i det kliniska arbetet.