Att tro på sig själv som förälder : En studie om föräldraförmågans dimensioner i förhållande till den självupplevda föräldrabarnrelationen.

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Gävle/Psykologi

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka föräldraförmågans (parental self-efficacy) dimensioner i förhållande till den självupplevda föräldrabarnrelationen. Undersökningen genomfördes som en tvärsnittsstudie av kvantitativ design med 151 deltagare. Deltagarna rekryterades på sociala medier och besvarade en digital enkät. För att analysera data användes det statistiska programmet SPSS. Dataanalys visade att samtliga dimensioner av föräldraförmågan i mätinstrumentet TOPSE korrelerade positivt med responsvariabeln föräldrabarnrelationen. Det innebär att ju högre den subjektivt upplevda föräldraförmågan är, desto bättre relation upplever föräldrarna till sina barn. Empati och förståelse var den starkaste prediktorn av föräldrabarnrelationen följt av kontroll, känslor och tillgivenhet samt social press. Denna studie visar att den subjektivt upplevda föräldraförmågan, mätt genom de åtta dimensionerna av TOPSE-mätinstrumentet, är en viktig prediktor för den självupplevda föräldrabarnrelationen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)