Ivermektinbehandling av svenska hästar naturligt infekterade med cyathostominer : utvärdering av effekt och egg reappearance period

Sammanfattning: Små blodmaskar, cyathostominer, är hästens vanligaste inälvsparasit. Parasiterna har en direkt livscykel som innefattar både ett frilevande stadium på betesmark samt utveckling och förökning inne i värddjuret. Smittan sprids framför allt på betesmark, och samtliga hästar som betar gräs har någon gång under sin livstid varit infekterade av cyathostominer. Parasiten ger sällan upphov till allvarlig sjukdom, men vid massivt utträde av ett stort antal larver ur tarmslemhinnan kan hästen drabbas av ett sjukdomstillstånd som kallas för larval cyathostominos. Det är ett akut tillstånd som kan leda till fatal diarré. Till följd av ett extensivt avmaskningsprogram under många års tid, där samtliga hästar avmaskats med jämna mellanrum för att minska förekomsten av Strongylus vulgaris, finns numera en utbredd anthelmintikaresistens hos cyathostominer. Bensimidazoler och pyrantel, som är två av de läkemedel som en gång haft god effekt mot cyathostominer, har numera bristfällig effekt. Försämrad effekt kan ses runt om i hela världen, inklusive Sverige. Ivermektin har tidigare haft fortsatt god effekt, men första tecken på resistensutveckling kan ses även mot denna substans. Syftet med den här studien var att undersöka effekten av ivermektin mot cyathostominer hos hästar i Sverige, samt att sammanställa vilka avmaskningsrutiner och förebyggande åtgärder som tillämpades på de deltagande gårdarna. Effekten av ivermektin undersöktes genom att ta träckprov på 17 svenska gårdar en gång i veckan under åtta veckors tid för att undersöka Fecal Egg Count Reduction Test (FECRT) och Egg Reappearance Period (ERP). Försämrad FECR definierades som effekt <95 % med ett lägre 95 % konfidensintervall <90 % 14 dagar efter avmaskning. ERP definierades på två sätt i den här studien: 1) Den vecka efter avmaskning då medeltalet ägg i besättningen åter överstiger 100 EPG och 2) Den vecka efter avmaskning då medeltalet ägg i besättningen överstiger 10 % av ursprungsmängden, det vill säga när läkemedlets effekt understiger 90 %. I den här studien ansågs ERP vara förkortad om den var kortare än sex veckor. Effekten efter avmaskning var god på de flesta deltagande gårdarna. På 2 av 17 gårdar sågs försämrad FECR med 92,4 % respektive 93,6 % effekt och nedre konfidensintervall <90 %. För att säkerställa att resistens faktiskt föreligger bör undersökningen upprepas på de två gårdarna. Två deltagande gårdar uppvisade förkortad ERP <6 veckor. På 12 av 17 gårdar sågs ERP ≥8 veckor, vilket innebär att effekten är god och ingen tendens till resistensutveckling ses. Inga statistiskt signifikanta samband kunde påvisas mellan försämrad läkemedelseffekt och vilka förebyggande åtgärder eller avmaskningsrutiner som tillämpades på de deltagande gårdarna. Resultaten från den här studien antyder att effekten av ivermektin mot cyathostominer kan ha börjat avta i Sverige, vilket följer samma mönster som i resten av världen. Eftersom det råder osäkerhet kring om och när ny anthelmintika kan finnas tillgänglig bör framtidens fokus skiftas mot andra förebyggande åtgärder, och att utbilda djurägare och veterinärer om vikten av god beteshygien och dess roll i att minska smittspridning.