En studie om yrkeslärares erfarenheter av undervisning i gymnasiesärskolan

Sammanfattning: Syftet var att studera hur några yrkeslärare i gymnasiesärskolans yrkesförberedande program upplever att undervisa elever med lindrig utvecklingsstörning, deras beskrivningar av och resonemang kring hur de möter dessa elever i sitt lärande. Studien hade en kvalitativ ansats med utgångspunkt i de specialpedagogiska perspektiven.          För att genomföra studien användes kvalitativa halvstrukturerade samtalsintervjuer med sexton yrkeslärare verksamma i gymnasiesärskolors yrkesförberedande program. Studiens resultat har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys där fem teman har framträtt som behandlar lärarnas beskrivningar och resonemang kring hur de möter elever i sitt lärande. Dessa fem teman är: tid och elevantal, nivåanpassning, tydlighet och struktur, sociala relationer och erfarenhet och behov av kompetens.          En djupare analys utfördes genom en tolkning utifrån de specialpedagogiska perspektiven: traditionellt- och alternativt perspektiv samt dilemmaperspektivet.          Resultatet visade att pedagogiska utmaningar som lärarna ställdes inför var att kunna: anpassa sin undervisning till rätt nivå och nå fram till varje elev med anledning av tidsbrist och gruppstorlek. Andra utmaningar som framträdde hänvisas till kursplaners krav. Inom den sociala arenan finns också faktorer som påverkar elevers lärande negativt. Förutsättningar för elevernas lärande som lyftes fram är den utökade tiden de får i ett fyraårigt program samt lärarnas anpassningar. Flertalet lärare önskade ökad kompetens kring olika diagnoser för att få ett ökat lärande hos eleverna.          Lärarna pendlade mellan traditionellt och alternativt perspektiv i hela sin undervisning. Lärarna resonerade även utifrån ett dilemmaperspektiv då de kontinuerligt behövde förhålla sig till att alla elever ska ges liknande kunskaper och färdigheter samtidigt som en individanpassning utifrån elevers olikheter skulle göras.